Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Häxskogens diktare. Runar Schildt 1888—1925. Av Erik Kihlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häxskogens diktare
Runar Schildt
1888—1923
Av Erik Kihlman
»Det finnes en sjukdom som låter köttet försvinna från
människors lemmar,, de tvinar bort och krymper ihop tills
bara hårda benet är kvar under den torra huden.
Förtvi-ningen stiger och stiger tills den en dag kommer för nära
hjärtat — då är det slut. En sådan sjukdom kan man ha
på annat sätt, så den inte syns. Den är lika hemsk och
lika farlig.»
(Galgmannen.)
ET HÄNDE SIG en
gång, vid tiden för den
rikssvenska premiären på
Den stora rollen, att
styckets författare i en för stockholmspubliken
avsedd presentationsartikel kom att figu-
rera som en representant för »the
up-per ten» inom helsingforskretsarna. Det
skedde alldeles i förbifarten, och det låg
dessutom någonting för en utomstående
nästan självfallet däri; men ännu något
år senare råkade den som skriver detta
659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
