Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Venetianska renässansporträtt. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Lindblom
Giorgione eller Tizian: Konserten.
Palazzo Pitti, Florens.
derländska traditionen, betytt för Gentile
Bellinis yngre broder, Giovanni,
Gior-giones och Tizians berömde lärare.
Genom statsmålaren Giovanni Bellini
blir denna nya stil nu auktoriserad i
Venedig, varom icke minst det populära
porträttet av dogen Lorenzo Loredan
bär vittne. Den avmätta saklighetens
ideal lever för övrigt vidare hos
Venedigs porträttister under det nya
århundradets första fjärdedel; det möter oss
t. ex. hos den talangfulle Catena, som
betecknande nog söker anknytningar i
den nordiska krets, där de eyckska
traditionerna vid denna tid äro mest
levande, hos Holbein, den störste ger-
manske porträttmålaren under 1500-talets
förra hälft. Därom bär ett åtminstone
ännu för några år sedan i en Stockholmsk
privatsamling befintligt Catena-porträtt
vittnesbörd.1
Dock, även i Italien söker och finner
denna objektiva riktning ett stöd,
nämligen i Rafaels med ali rätt beundrade,
osvikliga porträtteringskonst.
Venetianaren Sebastiano del Piombo flyttar
över till Rom ett par år efter Rafaels
ditkomst, och han tillägnar sig mästarens
porträttstil så intimt, att han sedermera
oupphörligt förväxlas med denne. Hans
1 Avbildat av Sirén i Konsthistoriska
sällskapets publikation, IQIQ.
708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
