- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
709

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Venetianska renässansporträtt. Av Andreas Lindblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ve ri etianska renässansporträtt

Tizian; Porträtt ur S äfs t a h o t m s s am t in g e n.
Glyptoteket, Köpenhamn.

romarinna i Berlin har länge attribuerats
till Rafael och naturligtvis kallats »La
Fornarina» efter Rafaels älskade.
Märkligt nog tycks Rafaelsforskningens sista
ord vara att frånkänna mästaren till och
med »Donna Velata» i Pitti till förmån
för Sebastiano, vars personlighet på alla
punkter befinner sig i hastig växt.

Men det är ej efter denna
florentinska linje som det venetianska
porträttmåleriets kungsväg skall gå fram under
renässansen. Ty även om
handelsrepublikens patricier älskade nykter realism
i affärer och politik, så fanns i Venedig
dock nu liksom sedermera under
sjuttonhundratalet en anda av fantasi, mättad med
njutningslängtan och vemod i förening, en
anda från det venetianska orientväldets
tusen och en natt, en anda som
ingalunda kände sig tillfredsställd med blott

spegelbilder av en osminskad
verklighet. Giorgione är den romantiska
känslans store förkunnare. Hans
personlighet förblir, alla volymer till trots,
gåtfull. Vad är källan till denna i Venedig
helt nya stil som präglar allt vad
Giorgione skapar, innan han ryckes bort
av pesten före sitt trettiofemte år?
Varifrån kommer denna lust att loda
själsdjupen, denna böjelse för
introspektiv analys av människohjärtat? Varför
kunna hans gestalter aldrig slita sig loss
från sina trötta tankar, som irra i landet
östanför måne och västanför sol? »Vi
äro som i går komne och veta intet ;
vårt liv är en skugga på jorden.»

Man torde ej kunna lämna något helt
tillfredsställande svar på dessa frågor,
men man kan hänvisa till att alldeles
samtidigt, under århundradets sista år-

709

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0775.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free