Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Herondas. Första mimen (Kopplerskan). Översättning av Gunnar Valley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Valley
Av de båda är Theokritos idealisten, Herondas realisten. Medan den förre iakttar decorum, är
den senare obekymrad om några anständighetskrav. Att en lärjunge till Hipponax skulle skräda
orden vore också otänkbart. Mästaren själv är känd för två rader av storartad cynism:
Två dagar ljuvast man av kvinnans liv finner,
den dag hon äktas och den dag hon gravsättes.
Men behag saknar Herondas lika litet som Theokritos. Där bukolikern, driven av sin lyriska
känsla, uppvisar älskligt romantiska drag, såsom t. ex. i ingressen till tredje idyllen:
Sjunga jag vill för min vän Amaryllis. Getterna mina
beta på berget i ro, och Tityros vallar dem alla.
(Lagerlöfs övers.)
ger den andre prov på ett stolt patos. Se t. ex. rad 44 ff. i den nedan tolkade mimen:
Stundom bryter
från klara himlen stormen lös. Det kommande
vet ingen. Snabbt förgår vår ungdoms blomstringstid.
(Jfr också den retoriskt verkningsfulla sammanställningen vid skildringen av Egyptens
härligheter.) Som helhetsomdöme kan sägas, att Herondas som konstnär fullt ut kan mäta sig med
Theokritos. Men under det traditionen, som ofta tagit hänsyn endast till en författares lämplighet
för skolan, varmt omhuldade Theokritos, lät den Herondas försvinna i natt och mörker.
Theokritos är i talrika handskrifter bevarad åt eftervärlden, Herondas finns icke i en enda. Så
blev Theokritos känd och utövade sitt stora inflytande på senare tider, över Vergilius’ Bucolica
och Longus’ Daphnis och Chloe fram till Tassos Aminta, Guarinis Pastor Fido och Opitz’ Daphne.
Men om Herondas har man ända till 1890 vetat föga. Genom en lycklig tillfällighet upptäcktes
då i papyrer omkring 700 verser av hans mimijamber, utgörande 7 tämligen väl bibehållna stycken.
Första mimen är den nedan tolkade. Andra mimen »Bordellägaren», är ett tal, som en herre
med denna titel håller inför rätta. Herrn, vars namn är Battaros, anklagar köpmannen Thales
för att ha stuckit hans hus i brand och rövat bort en av hans flickor. Battaros säger sig
visserligen vara en enkel man, men han fordrar, att hans yrke respekteras. Han handlar med flickor
och köpmannen med vete. Vill Thales ha hans flickor, får han vara så god och betala med sitt
vete. — Rättens utslag får man icke veta. Mimen slutar med Battaros’ uppmaning till domarna
att se till, att hävdvunnen lag och ordning upprätthållas. Bristen på avslutning förklaras av
mimernas mestadels odramatiska karaktär. Huvudvikten är lagd på att teckna typer eller
situationer. Handlingen är av underordnad betydelse. Det är därför också troligast, att mimerna icke
uppfördes på någon seen utan endast reciterade§. — Tredje mimen, »Skolmästaren», skildrar,
hur en kvinna vid namn Metrotime kommer till skolmästaren Lampriskos med sin vanartige son
Kottalos och räknar upp sonens förseelser och ber skolmästaren att ge honom den aga, som
tydligen fadern icke är kapabel att utdela. Ynglingen får en grundlig bastonad, varefter modern
med förhållningsorder från skolmästaren till pappan avtågar hem. — I fjärde mimen beskrives
ett besök, som två kvinnor tillsammans avlägga i Asklepios’ helgedom på Kos. De offra en tupp
(samma anspråkslösa offerdjur som Sokrates offrade fore sin död) och taga templets konstskatter
i beskådande. Denna mim erinrar starkt om Theokritos’ femtonde idyll, Syrakusanskorna vid
Adonisfesten, och torde liksom denna gå tillbaka på en av Sophrons mimer. — Femte mimen,
»Den svartsjuka», handlar om en kvinna, som ämnar straffa en slav, med vilken hon har en
förbindelse, emedan han varit henne otrogen. Straffet skall bestå i tusen slag på ryggen och
tusen på magen, vilket enligt slavens försäkran är liktydigt med döden. Trots slavens böner
och Kydillas, ammans, förböner är Bitinna, matmodern, obeveklig. Hon går endast med på att
uppskjuta bestraffningen till dess en förestående fest är över. Sedan skall det på Gastrons (slavens)
bekostnad firas en ny fest. — Sjätte mimen heter <S>ihåZouaai rj ISidlouaai, som kanske kunde
återges med »Väninnornas hemligheter». Dessa hemligheter äro av betänkligaste slag och lämpa
sig lika litet för offentligheten som vissa saker som skolflickor och andra i våra dagar viska om
i fönstersmygar. — Inledningen påminner livligt om början till Theokritos’ femtonde idyll. Metro
744
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
