Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Karl XII. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fi-ans G. Bengtsson
ket slag som helst, äro i allmänhet
tråkiga, såväl i litteraturen som i historien,
och få oftast avstå hedersplatsen i fråga
om intresse såväl inför de pittoreskt
lastbara som inför dem vilka utrustats med
markanta excentriciteter. Achilles och den
unge Siegfried kan man inte betrakta
någon längre stund utan att bli
tankspridd; den rättrådige Aristides och Cato
Uticensis alstra en viss nervositet; t. o. m.
en gestalt som Gustav Adolf skulle
kanske med sitt övermått av förträffligheter
verka smått beklämmande, om inte hans
stundom påkommande koleriska utbrott
utgjorde ett räddande moment. Karl XII
däremot blir aldrig ointressant, trots alla
sina dygder, kanske emedan han uppbär
dem så otvunget och självklart att han
aldrig verkar pompös eller konstlad,
aldrig som teater eller moralpredikan, utan
alltigenom som ren natur, nödvändig i
sin harmoni, sig själv nog, oupplösligt
danad av starka och rena element.
Därtill kommer också, att vissa
sällsynta dygder, när de uppträda i extrem
form, som hos Karl XM hans tapperhet
och sannfärdighet, alstra något av samma
sensationsintresse, som eljest främst
brukar komma mänskliga brister och
extravaganser till del.
Bortsett från de »fel» hos honom, som
kunna konstrueras för att förklara hans
olyckor —■ egensinnighet, bristande
människokännedom, ringa intresse för
diplomati o. d. •—• är det bland hans
karaktärsdrag kanske främst hans hårdhet och
hans okänslighet gentemot lidanden som
blivit föremål för ogynnsamma omdömen.
Så skisserar t. ex. utgivaren av hans brev
en ganska dyster bild på denna punkt,
särskilt med material från hans bekanta
direktiv till sina generaler angående
pacificeringen av polackerna men även med
exempel hämtade från hans förhållande
till sitt eget folk, —■ hans skämt angående
präster och apotekare som dö av fält-
sjuka i lägret vid Lais, hans lätta
omnämnande av vintern i Ukraina o. d.
När hans hund Cæsar dör, kallar han
det en stor olycka; men när en
ströv-kår nedgjorts av polackerna, förklarar
han det inte göra så mycket, om blott
svenskarna därvid förhållit sig tappert
och soutenerat sin reputation till det
sista. Utgivaren av hans brev talar om
lägerlivets förslappande inflytande på
mänsklighetskänslan, och det är
naturligtvis riktigt. Krig alstrar vana vid
krigets dödssätt och lidanden, liksom fred
alstrar vana vid fredens; vi dö t. ex. lika
ofta i båda fallen, nämligen en gång var,
men med det sista fallet ha vi efterhand
gjort oss förtrogna och finna det därför
mindre chockerande. Det har funnits
tider —■ vi kunna tänka på vikingatiden
—, då kriget och vad därtill hörde
ansågs som det normala, under det en
fredlig död på grund av sin ovanlighet
gjorde ett bisarrt och skrämmande
intryck. »Kläd mig», sade en viss gammal
slagrörd jarl Sigvard av Northumberland,
»i järntröjan som jag förr bar, och led
mig ner till stranden där jag vadade i
land från skeppen först; ty som en ko
på halmen vill jag inte dö.» Men i ett
fall som Karl XII:s spela naturligtvis
andra faktorer in än den blotta vanan
vid kriget som existensform. Dels får
man betänka, att det inte gärna går att
föra krig med händerna hela tiden lyfta
mot himlen i fasa och sorg över att
olyckor och dödsfall alltemellanåt
inträffa; även om dessa kännas smärtsamma,
är det naturligtvis för yrkesmannen bäst,
så att säga rent tekniskt, att försöka ta
sådant så enkelt som möjligt. Dels är
det också klart, att en man som Karl
XII, som alltid var beredd att kasta bort
sitt eget liv som ett värdelöst skiljemynt,
inte kan ha varit mycket predisponerad att
i krigiska värv visa särskilt ängslig
ömsinthet gentemot andras. Vår nutida humani-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
