- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjätte årgången. 1927 /
10

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Karl XII. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fi-ans G. Bengtsson

sig inte om att tänka på vad han själv
gjort och lidit för kungen; inte på nio års
fångenskap eller på utsikten till
annalkande befrielse; allt sådant var för
ögonblicket betydelselöst gentemot tanken på
vad kungen varit för honom.

Den sergeant Nils Frisk vid Livgardet,
vars egenhändiga meritförteckning
Grimberg meddelar i sin historia, har en
monumental vändning på slutet. Han
hade varit med om alltsammans alltifrån
Narva, varit med om att bära kungen
efter benbrottet vid Krakau, burit honom
igen vid Poltava, sårats och tagits till
fånga där, utväxlats och återkommit till
regementet, för att till slut vara med
om inmarschen i Norge och belägringen
av Fredrikshald. »Därifrån blev jag
kommenderad med Hans Kongl. Maj:t
allt stadigt men högstbeklagligen, på
det sista, efter livstiden, med Hans
Högstsalig Kongl. Maj:ts lik hit till Stockholm
igen.»

Man kan se hur orden och tankarna
spjärna mot för honom, liksom om han
trots allt inte kunde få något riktigt
grepp på det faktum att kungen nu
alltså verkligen är död.

Känslan av att allting tog slut vid
Fredrikshald och att alla därmed så att
säga automatiskt åter krympte samman
från att ha varit heroer till att åter bli
vanliga harmlösa varelser i duodesformat,
har väl ingen lyckligare uttryckt än den
man — så pass okänd för övrigt att
han kanske kan kallas en folkets röst —■
som skrev det ryktbara epigrammet om
det svenska uret, — ett epigram som på
ett egenartat sätt förenar vits med patos
och som påstås ha av salig professor
Stille i Lund ansetts för
världslitteraturens Mount Everest:
Vad i sin period den högsta punkten sett,
skall snart därpå på nytt sitt förra Intet röna.
Kung Karl vi nyss begravt, kung Fredrik nu vi

kröna:

så har vårt svenska ur då gått från XII till I.

Karl XII-.s sarkofag i Karolinska gravkoret i
R idd ar ho lm sky r k a n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:00:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1927/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free