Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist. Av Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten F o gelqvist
åt förgängelsen framför dem som byggt
starkt åt framtiden.» Och när han i
Fer-ney står vid Voltaires byst och på sockelns
ena sida läser den litterära meritlistan och
på andra sidan den kommunala (byggda
hus, planterade träd, upprättade skolor,
odlingslån, rättshjälp etc.), så är det den
sistnämnda sidan som för honom blir den
största. Det är synpunkten från
Rikshövits-mannen som går igen. Och det är samma
synpunkt som fick honom själv att slå
den akademiska studiekammaren i lås och
gå ut att predika för allt folket. Han
lydde därvidlag sin egen inre stämma,
likaväl som tidens. Det var i den ideella
demokratiens tecken han började sin långa
landsortsodyssé som en idéernas
provryttare, för att använda hans egna ord.
Denna ambulanta
föreläsningsverksamhet har, jämte Brunnsvikstiden, utan ali
fråga haft den största betydelse för
Torsten Fogelqvist. Om han inte fått pröva
på ekluten skulle han kanske inte varit
den han nu är. Och att han gått ur den,
inte som en håglös och desillusionerad
man med en besk smak i munnen, utan
frisk och härdad, med vidgad syn och
fruktbargjord människokännedom, det
bevisar bäst av allt att hans personlighet
hörde till de utvecklingsdugliga. Alldeles
utan risk var företaget inte för en ung
akademiker, som levat i ideernas värld mer
än i verklighetens. Det gällde ingenting
mindre än att pröva på hur pass
bärkraftiga dessa ideer voro när de släpptes ut i
livet; det gällde att konfrontera
kammarlärdomen med det sunda bondförståndet,
övermänniskan med folket. Auditoriet var
inte här som i Uppsala på förhand inställt
på att anamma vart och ett ord som utgick
av föreläsarens mun. Och det var inte ett
auditorium, utan många olika. De växlade
med var plats. Om mottagligheten mötte på
ett håll, så kunde likgiltigheten eller
avog-heten möta på andra. Fogelqvist har själv
med oförbränneligt gemyt rekapitulerat
några av sina öden och äventyr från
irrfärderna, som räckte i femton hela år och
omspunno inte mindre än 338 orter.
Lyckligtvis hörde han inte till de föreläsare
som endast röra sig mellan järnvägskupén,
katedern och hotellrummet. Han hade inte
ögonen bara i manuskriptet. Och det
blev inte uteslutande han som förkunnade
för folket, utan lika mycket folket som
förkunnade för honom. Det är det sista vi
ha att göra med här.
Vad lärde folket honom alltså? Vad
berättade det om sig själv, sina vanor, sina
intressen, sina bekymmer och
förhoppningar? Vad sökte det över och bakom
vardagens möda? En erfarenhet fick väl den
nybakade folkbildningsentusiasten göra
tämligen snart — den nämligen att det inte
har sig så alldeles lätt att upptaga någon
popularitetstävlan med väckelsepredikanter
och politiska profeter. Bildningen för
bildningens egen skull var för de flesta något
okänt och obegripbart. Det låg religion
eller politik bakom det mesta. Vad det
först och främst kom an på för menig man
var att få besked om hur man säkrast skulle
kunna lotsa sig in i himlen eller riksdagen.
Agitationen triumferade över upplysningen.
Fogelqvist har senare påpekat, att
folkbildningsarbetet självt ibland lånat sig alltför
villigt åt det agitatoriska på bekostnad av
det objektivt upplysande.
Den viktigaste erfarenhet den unge
föreläsaren gjorde var emellertid att det inte
dugde att ringa in sig i esteticismens
cirkel. »Skönhet och njutning äro tillfälliga,
nyttan och det hårda arbetet det
bestående», skriver han. »Ve den som släpper
sambandet med nyttan och verkligheten.
Han är dömd till ett liv i falska äventyr
och skön osanning. Per Gynts liv som
slutar med uppgörelse och dom. Det är
för sådana hälsosamma läxor jag har att
tacka min odyssé i landsorten.» Under
decenniet vid Brunnsvik (1908—18)
fortsatte han utbildningen av sin egen
personlighet i och med utbildningen av andras.
Han lärde sig här förstå arbetarklassens
ungdom, och jag har för min del inte läst
många bättre klarläggningar av dess psyke
än vad Fogelqvist en gång gav i ett tal i
Frisinnade klubben. Han påvisade där
orsakerna till klassens starka politiska
intressen, till dess kosmopolitism och
intel-lektualism, dess religiösa vördnad för det
oppositionella, dess slående likhet i
kulturståndpunkt med encyklopedisternas
förnuftstro, över huvud taget orsakerna till
dess rationella och realistiska läggning,
som inriktar livskampen på ett så nära
och handgripligt mål som möjligt.
Klassen ifråga har väl sedan undergått en del
förändringar i samband med den ändrade
sociala ställningen; men i allt väsentligt
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
