Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - I Valdemar Atterdags fotspår på Gotland. Av Bengt Thordeman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Valdemar Atterdags fotspår på Gotland
Foto fiirf.
Förskansning nära Kronvalls fiskläge.
som i båda fallen är rent mänskligt
gripande. Med avseende på sin ålder torde
de enligt Sverker Ek ligga de skildrade
händelserna ganska nära, eftersom de i
stor utsträckning påverkat 1400-talets
svenska visdiktning.
Den symboliska formen hindrar
naturligtvis ej att de båda visorna kunna vara
uppbyggda kring en kärna av verkligt
händelsestofif, men att komma till rätta
med denna fråga är åtminstone för
närvarande utsiktslöst. I varje fall finnes i
visan om guldsmedens dotter en bestämd
antydan om att Visby redan på förhand
skulle ha varit preparerat i för konung
Valdemar gynnsam riktning, och det är
ju ingalunda otänkbart att episoder från
detta danska propagandaarbete kunna
ligga bakom de sägner, som här relaterats.
I och med att vi komma över till de
händelser, som beröra själva
plundringståget stå vi på historiskt fastare mark.
Det var den 22 juli 1361 som Valdemar
Atterdag med sin här landsteg på Got-
land. Redan i en medeltida källa uppges
att landstigningen ägt rum vid
Västergarn, medan en 1600-talskrönika anger
en annnan plats för denna händelse,
Kronvalls fiskläge i Eksta socken. Ehuru
den äldre källan i och för sig borde äga
vitsord framför den yngre, synes mig
likväl åtskilliga sakliga skäl tala för den
större sannolikheten i den senare
uppgiften. Västergarn var sedan gammalt en
av Gotlands mest betydande orter. En
väldig, omkr. 1 km. lång vallanläggning,
som halvcirkelformigt omsluter
hamnområdet, synes ge vid handen att här i
äldre tider legat en mera koncentrerad,
kanske stadsliknande bebyggelse. Aven
om vid den tid, varom här är fråga,
denna befästning icke längre ägde samma
fortifikatoriska värde, så är det likväl i
hög grad osannolikt att Valdemar skulle
valt en sådan tätt befolkad plats för sin
landstigning. Den vanskliga
debarkering-en av krigsfolket skulle givetvis i hög
grad oroats av det motstånd som man
genast kunde vänta från den talrika be-
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
