- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjätte årgången. 1927 /
270

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - I Valdemar Atterdags fotspår på Gotland. Av Bengt Thordeman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bengt Thordeman

Foto förf.

Medeltida inskrift från år
1361 i Fide kyrka.

lnskrifte?i lyder: *Edes succe(n)se gens
ces a do lens mit ens en.

tydligt att Lithberg här satt- fingret på
en viktig punkt och givit det enda
acceptabla uppslaget till en förklaring
av Storsudrets betydelse för
Valdemarstraditionerna. Faktum är också att om
Valdemar avsett att krossa den
gotländska landsbygdens förnäma kultur så
lyckades han också grundligt i sitt
uppsåt. Efter 1361 är den gotländska
konsten förstummad utanför Visbys murar.
Detta ser man bäst på kyrkobyggandet,
som tidigare florerat med nästan
ofattbar livlighet. Nya kyrkor växte upp
överallt och av de äldre revos smärre
partier och uppfördes på nytt i större
dimensioner med avsikt att på så sätt efter

hand hela kyrkan skulle förnyas. Efter
1361 är allt detta slut. Ingen enda
gotländsk landskyrka kan konstateras vara
helt eller delvis uppförd efter denna
tidpunkt, och detta är förklaringen till att
så många av dessa byggnadsverk visa
en så heterogen arkitektur. Ofta ser man
ett högt gotiskt kor fogat intill ett
romanskt långhus av blygsamma
proportioner. Dessa byggnader stå som
monument över Gotlands olycksöde. Den
storstilade planen kunde ej fullföljas,
utvecklingen fick ej ge vad den lovade,
och vad vi förlorat i det som kunde ha
kommit veta vi ej.

Hur det gick med Valdemars rövade
gods känna vi alla. Skeppet med
skatterna ombord förliste, i en medeltida
urkund uppges det vid småländska kusten,
senare säges det vanligen vid Karlsö.
Vad detta skepp burit av dyrbara
metaller och preciösa konstföremål kunna
vi nu endast ana med tillhjälp av de
skattefynd som årligen påträffas i
Gotlands jord, och av vilka några på grund
av sin kronologiska ställning kunna
antagas ha blivit nedgrävda just för att
gömmas undan danskarnas plundringar.
Det ojämförligt märkligaste av dessa
fynd är det som år 1881 kom i dagen
nära den nuvarande järnvägsstationen
Dune vid Slitebanan- Det innehåller en
mängd utomordentligt konstrikt arbetade
smycken och andra lyxföremål alltifrån
iooo-talet och fram till 1300-talets mitt,
somliga importerade långväga från,
andra av inhemsk tillverkning. Tydligen
ha vi här framför oss en gotländsk
storbondes under generationer hopsamlade
familjeskatt, som det ödesdigra året 1361
nedgrävdes för att icke falla i den
segrande fiendens händer, och vars ägare
väl sedan stupat eller mördats. Genom
sägnen om skeppsbrottet har traditionen,
som dr I. Andersson påpekat, skipat
poetisk rättvisa, och att denna händelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:00:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1927/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free