Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Harriet Löwenhjelm. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harriet Löwenhjelm
droppe sentimentalitet talar hon till
sentimentet. Hon hade börjat med att skriva
verbaldikter, skämtdikter. Det kan man
göra av två motiv: för att dölja tankarna
och för att dölja att man inga tankar har.
Det senare var mångas kasus; det förra i
viss mån Harriet Löwenhjelms. En dag
märkte hon emellertid att orden hade fått
en mening och skämtet blivit allvar. Det
gick henne i författandet ungefär som den
som drog ut att leta upp en åsnehjord
och fann ett stycke väl renommerat
kungarike. Harriet Löwenhjelm gick
bokstavligen from sounds to things i poesien, den
vägen alltså som Goethe låter den unga
Iphigenia vittna om:
Nicht Worte sind. es, die nun blenden sollen,
ich habe dir mein tiefstes Herz entdeckt.
Det skrivs mycken vacker vers i våra
dagar, men det skrivs inte mycken
originell vers. Harriet Löwenhjelms vers är trots
pastischinslagen från folkvisa och psalm
och trots anklangerna från de närmaste
lärarna, Karlfeldt och Fröding, frapperande
originell. Från Karlfeldt hämtade hon
fylliga glosor och fyndiga rytmer; från
Fröding, som andligt sett stod henne närmare,
tog hon föreningen av humor och himmels-
strävan. Hon stod den Fröding nära som
till flickan på kaféet säger orden:
Ja, du ler; din själ är lik min egen;
den vill gråta, men den ler sin gråt.
I det fallet var också denna unga
skaldinnas själ lik Gustaf Frödings.
Det är bland Harriet Löwenhjelms
dikter svårt att föredra den ena framför den
andra, och var och en gör sitt val. Man
kan välja någon av Jesusdikterna eller ett
av de korta naturpoemen, fyllda av
återhållen längtan. Man kan rösta för sonetten
Madame är död och ligger blek i
sängen . . ., skriven om en högadlig, bisarr
och briljant internationell dam, som
Harriet Löwenhjelm lärt känna och som dog
under deras bekantskap. Man kan tänka
på den ovan citerade sonett som handlar
om Döden själv i dov väntan utanför ett
sjukrum, vars dörrar på bilden bredvid se
ut som portarna till ett kassaskåp som
snart skall stängas. Närmast till hands
ligger det att erinra sig dikten Är jag
intill döden trött . . . Det finns några andra
små strofer av Harriet Löwenhjelm som
den som skriver dessa rader för sin del
måhända sätter lika högt. De handla om
friheten, friheten från världen, den reli-
423
i>D e t bodde en f dr s te i Urvädersgränd...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
