Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - De hjälpsamma drömmarna. (Brev från en femtioårig författare till en yngre man.) Av Jarl Hemmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hj älp s amma drömmarna
drickande munnar i världen. Ett är väl
i varje fall säkert. Man hör ju ofta sägas
att mannen vid bägaren blir sig själv,
att ruset blottar hans innersta natur.
Finns det något enfaldigare snack? Det
är självfallet blott vissa egenskaper i
hans natur som ohejdat komma fram på
bekostnad av de andra, de bedövade.
Om jag mödosamt, under långa år byggt
mig skyddande vallar kring de farligaste
punkterna i mitt väsen, kring min själs
gungflydjup och kokande kratrar — är
det inte jag själv som åstadkommit detta
självbevarelseverk, och är det inte till
på köpet ett verk av mina bästa,
livsdugligaste egenskaper? Men om så en
störtflod av bedövning med ens bryter
ned alla fördämningar och jag blind
rag-lar in i min själs träskmarker — är
detta då en sannare bild av min
egentliga natur? Nej aldrig!
Alltnog, jag fäller ju ingen allmän dom,
jag har inte med åren blivit någon
förstockad fiende till de vänliga gratier,
som för somliga sväva kring bägaren.
Jag tror mig ha sett mången, som bör
och skall dricka — han vinner därpå. Men
förmig personligen var alkoholen
ettolyck-ligt gift. Den förråade mig, den förbrände
det finaste i mitt känsloliv, och i stället
grävde den upp den sjudande
underjorden av mitt driftliv. Jag hade prövat
detta under min hållningslösa ungdom,
jag visste det alltför väl. Men nu var
jag ju en annan, nu levde jag i hägnet
av denna gemensamma känsla, som
helgade allt — så trodde jag. Jag märkte
ej hur mina gamla instinkter kommo
smygande in till oss under olika
förklädnader. Ack min vän, jag vill säga
dig en sak som jag tror har
allmängiltighet. I det unga äktenskap där
bägaren står mitterst på bordet, där vissna
blommorna hastigt, där sveper snart en
torr ökenvind genom rummen, och den
friska Eros flyr ut med svedda vingar.
Det saknades inte förebud. Jag kände
mig ibland överfallen av en plötslig
tomhetskänsla, och jag kunde finna min
hustru i någon underligt hopsjunken
ställning, med trötta och besvikna ögon.
Hon sörjer väl över att vi inte få barn,
tänkte jag. Också mitt arbete föreföll
mig emellanåt besynnerligt själlöst —
varför kom det inte in någonting nytt i
detta diktande, skulle jag är efter år ösa
ur samma brunnar? Men jag var denna
tid så bortvänd från ali självrannsakan,
så inkapslad i en skimrande illusion, att
jag inte kunde skilja mellan mörkret i
en avgrund och lätta molnskuggor på
en stadig mark. Jag hade nu varit fyra
år gift, men jag bars fortfarande av en
upprymd feststämning, jag levde,
diktade och drack.
Då drömde jag en natt följande:
Jag är med min hustru på ett alldeles
storartat gästabud. Det försiggår i översta
våningen av en palatslik byggnad, som
höjer sig över alla de andra husen i
någon mörk stadsdel. Där uppe är allt
ett hav av ljus och blommor, av
sorlande glädje och välklädda människor.
Man sitter vid långa och yppigt dukade
festbord, det glimmar ur heta, litet
töckniga kvinnoögon, röda leenden fladdra
som fjärilar mellan de lyfta, gnistrande
champagneglasen. Jag pratar och dricker,
jag fröjdar mig åt ali denna lysande
skönhet. Där jag sitter, kan jag inte
endast överblicka festen inifrån, jag är
samtidigt en åskådare någonstans utom
huset, i luften. Jag ser hur skenet genom
de stora spegelrutorna sprutar ut i natten,
från skorstenarna skjuta gnistor i breda
kvastar upp ur det överhettade köket,
och högst uppe på takkrönet tassar en
svart katt med gula bärnstensögon och
svansen pekande mot stjärnorna.
Festen blossar allt gladare, man håller
tal, det hurras, jag håller tal om vinets
ande, om katten på taket, och det hurras.
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
