Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Den moderna litteraturens innehållsproblem. Av Ludvig Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den moderna litter atur ens inne håll s-
ftr o b le m
Av Lttdvig Nordström
ÄR MAN VILL söka sig
fram till lösningen av den
moderna litteraturens
innehållsproblem, torde det
vara lämpligast att utgå från det litterära
fenomen som vi mot slutet av och
omedelbart efter världskriget sågo uppflamma över
hela den civiliserade världen under namn
av: livsångest och som kom oss, här i Sverige,
närmare till handa genom den tyska
litterära expressionismen.
Denna livsångest var, som emellertid
strax bör betonas, inte någon av världskriget
framkallad ny företeelse. Den hade funnits
långt före världskriget i den allmänna
pessimism som präglat en stor del av den
kontinentala litteraturen och som fått sin
måhända mest utpräglade form i Maeterlincks
ödes-dramer.
Men världskriget med allt dess elände
intensifierade fenomenet, spred det över hela
världen och gjorde det till ett litterärt mode.
Vad se vi nu? Att detta mode redan är
på retur. Det sammanföll med
kokain-och dans-lasten, och allt eftersom de
ekonomiska, sociala och politiska
förhållandena börja stabiliseras, dör denna
livsångest bort, liksom de två nämnda lasterna,
och bibehålles endast hos på ett eller
annat sätt svaga och degenerade
samhällsgrupper, medan de friska börja orientera
sig i den nya värld, som vi dagligen se
framväxa runtom oss.
Och livsångesten ifråga, med hela dess
metafysiska och poetiska apparat, var i
grund och botten ingenting annat än
avspeglingen i litteraturen av brytningen mellan två
epoker i historien, två världar. Den tillåter
oss att följa brottytan i själarna, där de brustit
i en klyvning mellan 1800-tal och 1900-tal.
För att reducera ner det till synes så
omfattande problemet till lätt mätbara
dimensioner ska jag be få hänvisa på en liten
bok, som bättre än många större ge hela
saken i dess väsentliga form. Det är en
bok som man med ali säkerhet inte
väntar sig att möta i detta sammanhang och
vars titel kanske till och med är för den
yngsta litterära generationen okänd. Boken
heter »Storgården» av Karl Erik Forsslund
och utkom någon gång kring år 1900.
Det är ett av de mest typiska dokument
vi ha i vår litteratur från livsångestens
akuta inträde. Ty brytningen äger där
rum mellan just de världar, som i
livsångesten spela de båda huvudrollerna:
storstaden och naturen.
Boken handlar nämligen om en under
små landsbygdsförhållanden född hjälte,
som placeras i storstadens, närmare
bestämt Stockholms existenskamp, som
känner sin själ pressas till döds mellan raderna
av stenhus och som flyr ur storstadens
helvete samt väl återkommen till de små
landsbygdsförhållandena brister ut i jublande
sång av lycka och harmoni.
Det är alltsammans.
Ja, och det är hela livsångestens fenomen,
när man tar det som det föreligger i den
enkla praktiska verkligheten. Denna
omhuldade livsångest, som gjort så många
unga och gamla herrar och damer till den
grad intressanta, är nämligen ingenting
annat än ett inkompetens-fenomen. Och vår
första uppgift blir att söka klargöra för oss,
vari denna inkompetens bestått och består
och på vad sätt den berör den aktuella
litteraturens centrala fråga, dess
innehållsproblem.
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
