- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjätte årgången. 1927 /
499

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Klara Johanssons essayer. Av Algot Werin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klara Johansons essayer

studerade konster för förståsigpåarna. Hon
är en stilens ekvilibrist, av vilken man
känner sig road och imponerad, och så
småningom litet tröttad. Hennes stamträd
är åldrigt och rikt grenat. Med fara att bli
slagen på fingrarna av en författarinna med
både lärdom och självkännedom skall jag
söka att som hastigast skissera upp det. Så
mycket hellre som det kan vara av intresse
inte bara för Huck Lebers utan också för
Klara Johansons skull.

I romantiken, dess ironi och pretiositet
torde rötterna vara att söka. Skulle man
stanna vid någon särskild författare, så
vore det Jean Paul, detta under av
spiritualitet och känsla, som en gång förtrollat
en värld, men nu endast uppsökes av en och
annan särling, såsom Vilhelm Ekelund och
Klara Johanson. Huck Lebers kvickhet är
sinnrik, krystad och full av litterära
allusioner. Om den verkar torrare och skarpare
än Jean Pauls, så beror det väl på
temperamentet, men också på den kraftiga tillsatsen
av nyare tiders frätämnen, av Mark Twain
och Falstaff Fakir. Det märks på dessa
kåserier att de stamma från det moderna
krassa skämtets genombrottstid
(inaugure-rad av författaren till Röda rummet och
Det nya riket) : från den tid då Strix och
Albert Engström voro unga, då Mannen som
gjorde vad som föll honom in drev sitt
överraskande spektakel och dårdiktare växte upp
till höger och vänster. Detta skämt hörde
hemma i universitetsstäderna och i
stockholmska konstnärskretsar. Det gjorde sig
gällande som en studentikos och artistisk
jargong, som var högst smittosam. Ord och
Bilds läsare stiftade helt nyligen
bekantskap med en kvinnlig poet och konstnär,
Harriet Löwenhjelm, som lärt sig raljera i
denna skola; Klara Johanson är en annan
dam av esprit som fallit för maneret och
i unga Uppsalaår t. o. m. diktat om »Den
svårmodige svärmormonen». I bakgrunden
av allt detta skymtar man emellertid en
imponerande figur: den cyniske och stollige
Falstaff Fakir. Dennes pose var det som
Huck Leber antog i likhet med flera andra,
i det hon med en lämplig förening av
fräckhet och självironi spelade doktor Allvetande,
undervisande och förbluffande arma
medmänniskor. Titeln Ligapojken Eros antyder
en blandning av olika ingredienser, alldeles
som dubbelsignaturen Falstaff Fakir.

Klara Johanson.

2.

När vår författarinna var ute i mera
allvarliga ärenden, hette hon Klara Johanson,
gärna förkortat till K. J. Även kring detta
namn har det rått en viss anonymitet;
uppslagsböckerna ha inte upplyst om
vederbörandes ålder och övriga omständigheter, och
hennes porträtt har sällan om ens någonsin
meddelats i familjejournalerna. Man gick
emellertid ogärna förbi en essay eller en
bokanmälan försedd med hennes signatur, ty man
var van att här möta en skribent på egen
hand, capriciös och pretiös, men aldrig slåt
eller ointressant. Det var tydligt att hon
inte grep till pennan i onödan, utan att
huvudet och helst också hjärtat var
engagerat.

Das ist’s ja, was den Menschen zieret,
und dazu ward ihm der Verstand,
dass er im innern Herzen spüret,
was er erschafft mit seiner Hand.

Klara Johanson har inte fallit i vanan
att »strö omkring sig» bidrag i
tidningarna och tidskrifterna; hon har visat en
gammaldags läggning så tillvida, att det för
henne existerat ett aktningsvärt avstånd
mellan det tänkta och skrivna ordet och det
tryckta.

Den respekt man hyste ökades betydligt
inför den storartade utgivningen av
Fredrika Bremers brev, som Klara Johanson i
samarbete med Ellen Kleman lyckades föra i
hamn, synbarligen utan att lämna någon
möda ospard. Det är en mönstergill edition,
av vilken både utgivare och förlag ha heder.
Den är försedd med en apparat av lärda

499

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:00:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1927/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free