Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Magnus Enckell. Av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Enckell
o
Sku lp trisen M. Jouvray. iSpj.
Herr Jörgen Enckell.
monumentalitet, som leder ned till de
djupaste och starkaste strängarna i
Enckells väsen.
Den inträngande blicken för det
psykologiska, varom dessa
figurkompositioner vittna, gjorde honom genast vid
debuten till en av de märkligaste och
mest omutliga porträttmålarna i Finlands
konst. Den världsmannens böjelse att
försköna — och samtidigt ofta förytliga
— modellen, som lämnat så gripbara
spår i Edelfelts måleri, den ägde
Enckell minst av allt. Med smidig inlevelse
och knivskarp karakteriseringsförmåga
har den föga mer än tjugoårige
konstnären visat så mångskiftande prov på sin
människoskildring som det kantigt
uttrycksfulla, Degasartade porträttet av
fröken T. von Rehausen (1893), den
samtidiga, livssprudlande och i sin spöklika
intensitet nästan skrämmande bilden av
skulptrisen Jouvray, vilken »rycker oss
så tätt inpå livet, att det nästan förtar
andan» — såsom Enckell själv så träffande
sagt om den spanska realism han något
senare med djup beundran lärde känna
— eller den oändligt finkänsliga och
spröda akvarellen av hans mor (1896).
Aven i dessa verk spårar man den
stimulerande impulsen från Degas — men
hur omedelbart mänsklig och varm är
ej Enckells tolkning! Och i den säkra
konstnärliga instinkten att endast
framhäva det själsligt väsentliga — att offra
alla de tyngande detaljer och hela den
omständliga miljöapparat, som ofta gjorde
de naturalistiska människoskildringarna
till långtrådiga inventarier — ansluter
sig Enckell på sitt djupt personliga sätt
i sista hand till förgångna tiders stora,
så gott som utdöda
porträttmålningstradition.
Under detta skede, som i stort sett
sträcker sig till 90-talets slut, är Enckell
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
