Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Expressionismen i Tysklands moderna konst. Av Helmuth Duve. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Expressionismen i Tysklands moderna konst
Oskar Kokoschka: Utvandrare. igi6—ij.
och formsinnets temperament. Genom
expressionismen vändes konstnärens
intresse bort från ämnets yttre
beskaffenhet (vilken realismen och naturalismen
framställde), och det riktar sig så
mycket starkare på dess psykiska betydelse,
vilken han försöker fatta och gestalta.
Först omkring år 1890, tjugo år
senare än i Frankrike, gjorde sig den
impressionistiska andan gällande inom den
tyska konsten och fann i Liebermann,
Corinth och Slevogt, vilka hälsade den
som en befriare, sina huvudsakliga
representanter. Det var icke en
tillfällighet att den just slog rot i Berlin, ty
där hade uppkomlingstidens beryktade
anda länge nog drivit sitt ofog och
genom sina smaklösa monument
(Sieges-allee t. ex.) offentligen konstaterat sitt
förräderi mot tyskt väsen. Mot denna
statligt understödda smaklöshet
protesterade de secessionister, vilkas verk ur
juryns och publikens epigonala
ståndpunkt indignerat fördömdes.
Men även i München och Dresden
samlade sig konstnärer kring den
impressionistiska världsåskådningens ideal.
Egendomligt nog utbredde sig från dessa
samma tre städer senare den
expressionistiska motrörelsen, vilken började
omkring sekelskiftet (då van Gogh redan
varit död i tio år) och vilken nu såsom
»ny secession» opponerade mot den
gamla, mot impressionismen, som först
började verka i Tyskland, då Frankrikes
konst redan skilde sig från
expressionismen. Till full utveckling kom
emellertid den expressionistiska tendensen
först omkring 1910, men då med så
mycket starkare eftertryck, representerad
genom olika kretsar av högt begåvade
konstnärer. I Dresden hade Pechstein,
Heckel, Kirchner, Schmidt-Rottluff och
Nolde slutit sig samman, och från dem
utgick den mot Liebermann och hans
anhängare riktade nya secessionen —
i München samarbetade två så olikartade
naturer som Kandinsky och Marc i ut-
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
