Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Expressionismen i Tysklands moderna konst. Av Helmuth Duve. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helmuth Dtive
Kandinsky: Lyriskt, igii.
landena, vilka också tränga sig in i
andens värld, längtar den moderna
människan tillbaka till- naturen. Men då
Rousseaus ideal icke kan förverkligas,
så måste åtminstone själen räddas ur
denna alltmera tilltagande mekanisering
och förbliva ursprunglig. Sålunda
kännetecknas Max Pechstein, den nya
secessionen ledare i Tyskland, av kärlek till
enkelheten. Han företog kort före
kriget en studieresa till Palauöarna, där
han målade flera scener ur de primitivas
liv — på ett sätt som var anpassat efter
deras naturuppfattning. Ofta står han
— den tyske Cézanne — ännu starkt
under impressionismens inflytande, men
konturerna framträda redan mycket
bestämt på hans tavlor, och om vi tänka
på en bild som »Roddbåten» så verkar
därbakom det faustska medvetandet: I
begynnelsen var kraften.
En dekorativ brokighet, ett strävande
att måla med ren lokalfärg och en
kärn-kraftig känsla för föremålets massa
utmärka Schmidt-Rottluff, vilken också
är känd som skulptör genom sina sträva,
kantiga huvuden. I temperament är han
sin Brücke-kamrat Erich Heckel vida
överlägsen, om också även denne främst
begagnar sig av färgen som
uttrycksmedel och i sina träsnitt låter förnimma
en stark livskänsla. Väsentligen
känsligare och mindre radikal är
Dresdenkonstnären Oskar Kokoschka, vars
subtila porträtt särskilt må nämnas.
Han målar med nervösa penseldrag,
bemödar sig städse om att expressivt
återgiva en människas anletsdrag i deras
psykiska innebörd. Hans självporträtt
verkar som en självbekännelse.
Kokoschka tillhör icke Brücke-kretsen.
Ur denna återstår framför allt att nämnna
den mest begåvade, Eugen Ludwig
Kirchner — på en gång målare, grafiker
och skulptör, vars ande, söndersliten i
motsägelser, icke kunnat samla sig till
ett lugnt skapande och till någon
fullbordad gärning. Han är alltför starkt
vänd mot det inre, mot sig själv, för
att alltid kunna göra sig förståelig för
andra. Men det finns tavlor av honom,
i vilka han extatiskt hänryckt diktar en
saga av skogsensamhet, långt borta från
ali verklighet. I hans tavlor dröjer ibland
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
