Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Olympos. Av Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olymp os
Agi a s Trias.
donien, ett bra stycke ovanför Saloniki.
Frågan var nu, om osäkerheten från den
turkiska tiden kvarstod under det grekiska
väldet. Ett par månader före min avresa
hörde jag av en grekisk överste, som
besökte Stockholm, att Pängalos varit
mycket energisk vid utrotandet av
banditväsendet i de norra delarna av landet, så
att Olympen nu vore fullständigt säkert.
Generalguvernören i Saloniki var icke
fullt så säker på sin sak; visserligen
ansåg han knappast någon fara föreligga,
men »för säkerhets skull» gav han order
till prefekten i Lårissa att lämna oss
betäckning och ali den hjälp för övrigt, som
kunde vara av nöden.
Det tessaliska Olympen är ett väldigt
bergmassiv, som sträcker sig c: a 60 km.
i nord-sydlig och 40 km. i väst-östlig
riktning. Det har ingen dominerande
topp, men i en halvkrets med omkring
6 km. radie gruppera sig ett dussintal
toppar på över 2 700 meters höjd, därav tre
på över 2 900 m., den högsta enligt nyaste
mätningar 2917 m. ö. h. Från Litokhoron
i öster skär den underbart vackra
Mavro-longodalen med sina nästan lodräta väggar
djupt in i massivet, så gott som fram till
de högsta topparna. Denna dal är
synnerligen lämplig som utgångspunkt för en
bestigning; men man kan också utgå från
Mavroneridalen och byn Kokinoplos i
väster eller från Elassona och klostret
Agias Trias i söder. Denna sista väg hade
vi valt.
Från Lårissa kommo vi med bil på
delvis rätt passabla vägar till Elassona, där
eskort och förare skulle stöta till. Vi
passerade därvid det 540 m. höga
Meluna-passet, som förr bildade gränsen och
ännu visar rester efter ett par fort, och
lämnade därmed den bördiga
Lårissaslät-ten och Peneiosdalen. Vi voro två
svenskar och en österrikare samt tvenne
studentskor, som skulle hjälpa oss med
samlingarna, vidare italienske konsuln i
Lårissa, som av rent personligt intresse för
turen anhållit få medfölja som tolk, samt
slutligen två gendarmer, två
mulåsnedriva-re och — last but not least — »guiden»
709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
