Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs egen teater. Av Helge Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Wahlgren
Fot. F. Flodin
August Falck.
Residenzteatern i Berlin i januari 1893
som sätter nytt liv i teaterplanerna inom
Ferkelkretsen. Strindberg har lämnat
Berlin — han har nyligen ingått sitt
andra giftermål — men skriver i juni från
London till Adolf Paul: »Sedan jag nu
le-kat en hel månad, framstår hela
verkligheten för mig klar, och jag inser mycket
bjärt, att här måste göras något, dels
därför att jag nu har två hushåll, dels därför
att jag vill ha ränta på mina liggande
kapital, och därför att jag vill leva, ha
verksamhet och expansion .... Alltså: En
teater i Berlin. På dina äldre grunder: Inga
kostnader, bara intäkter! Ehuru små!»
Och längre fram i brevet:
»Strindbergsteatern skall den heta.»
Så också under Danmarkssej ouren
1887—89. Fadren har uppförts första
gången den 14 november 1887 på Casino
i Köpenhamn och haft en stor succés.
Strindberg, vars ekonomi befann sig i ett
bedrövligare tillstånd än någonsin, väntar
sig storartade reella följder av framgån-
gen, närmast placerandet av Fadren på
Skandinaviens större scener och det snara
uppförandet i Köpenhamn av detta
styckes fortsättning, då ännu kallat
Marodörer. Han tänker också själv framträda
som uppläsare av sina arbeten på Casinos
seen. Då den ena förhoppningen efter
den andra svikes, dyker åter tanken på
den egna teatern upp, och han lyckas
denna gång driva planerna ända därhän, att
en föreställning under hans egen regim
äger rum på Dagmarteatern den 9 mars
1889, upptagande Fordringsägare, Den
starkare och Paria. Men med denna enda
föreställning var också den
»skandinaviska försöksteaterns» saga ali.1
En annan gång åter är det missmodet,
känslan av att vara helt utestängd från
teatern, som kommer honom att se den
enda utvägen i en egen skådebana.
Då han i Lund intervjuas i anledning
av den förestående femtioårsdagen, säger
han, att det är omöjligt för en författare
att fortsätta att skriva dramer, när man
aldrig spelar dem, och att det icke finns
någon annan hjälp än att själv starta en
teater uppe i Stockholm. Och i
december 1900 kallar han till sig Gustaf
Uddgren och ber honom åtaga sig de
praktiska åtgärderna för en liten
Strindbergsteater, då det är outhärdligt att
skriva skådespel på skådespel utan att något
av dem kommer fram på scenen.
Själv räknar han vid ett tillfälle ut, att
han varit utestängd från Dramatiska
teatern tre gånger sju år, 1872—80, 1881—
89, 1890—99. När så Svenska teatern
stängdes för honom under fyra år 1901
—05, »så började jag tänka på en egen
teater», skriver han, »och underhandlade
med Emil Hillberg om att hyra Blanchs
teater, men förslaget strandade av brist
på kapital».
Se härom Breve fra Strindberg 1888—1891,
meddelte af I. C. normann. Ord och Bild
1925, sid. 531.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
