Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Operabalett och folkdans. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Operabaiett och f o i k dans
»Le k s ands låten», en gammal polskadans.
Klipp nr en film up-ptagen för Nordiska Museet IQ26 i Leksand. De da7isandes
hållning typisk f ör tfolklig-» plastik.
annan, friare och mera folklig stil än
hos oss.
I betraktande av »folkdansens»
sekundära historia, sådan den förut skisserats,
är detta förhållande också högst
förklarligt. »Studenternas dansförening» (1880),
som kort därefter blev »Philochoros»,
bildades icke i etnografiskt eller ens nationellt
syfte, utan i estetiskt och uppfostrande.
I enlighet härmed associerade man sig
icke i första hand med danskunniga
bönder utan med professionella balettmästare.
Att då de från böndernas dansgillen
hämtade danser, som av föreningen
framfördes, även då de ifråga om musiken och
dansstegen icke förändrades, undergingo
en betydande stilisering såväl vad
indelning, tempo och karakterisering beträffar
som framför allt i fråga om plastiken,
säger sig självt och låter sig dessutom i
flera fall direkt påvisas. En fri, ad libitum
utförd dans är svår att framföra vid en
uppvisning, där det gäller att hålla
tiderna i ett program. Även om det går, gör
det icke den åsyftade verkan av
omsorgsfull förberedelse och precision. I uppvis-
ningssyfte hava också åtskilliga mycket
bekanta danser så att säga normaliserats,
delvis med rätt betydande ingrepp och
till-lägg. Så är t. ex. fallet med den i
åtskilliga varianter sedan lång tid kända »Väva
vadmal», för att taga ett välbekant
exempel. Denna kontradans synes i någon form
hava förekommit i Sverige redan vid
1700-talets början. I ett på K. Biblioteket
förvarat manuskript (S. 136), med titeln
»Samling af åtskillige äldre och nyare
Tourer till Contra- och Långdanser med
musique til dem, hopsamlade åhr 1785
etc.», vilken tillhört Fr. Åkerhielm,
förekommer en »långdans» (= »anglaise»,
kontradans med uppställning på två led),
Branicula, med samma melodi som
»Väva vadmal». Här återfinnas ett par
av de ännu kända turerna, nämligen det
som senare liknats vid »upprännandet»
och det agerande parets passage fram och
åter med armarna sträckta över de två
leden. — I en »Beskrifning öfver
Wermland» av P. Björkman (1842) nämnes en
»Väfva-Vadmal», »stundom med sexton
turer, mot hvilkens sinnrikhet i grupperin-
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
