Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ave atque vale. Elegi över Charles Baudelaire. Av Algernon Charles Swinburne. Översättning av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av e atq^{,e vale
med skönhet ej mer erycinsk, med drag
som ej mer äga kvar hellenskt behag;
en hård och spöklik gudom, som blev din.
Vid hennes lemmars spel och rösts musik
har du i sorg, en ny Tannhäuser lik,
letts in längs skugghöljd stig, allt längre in,
mot älskog smärterik.
Och nu skall ingen helgad krumstav blomma,
ej körers hyllning väcka upp till ljus
en ande, trött av tunga dofters rus
och kärleksnätter ödsligt glädjetomma.
Det finns ej hjälp för detta, ej att se
bot eller tröst: ej ali vår sång kan ge
vår död ett ljus, vårt liv varaktig dag.
Dock med vad jag förmår, med vildvin rött,
murgrön och ros, och med vad ton jag mött,
dödsvita drömmars boning sirar jag
och har din grav jag strött.
Sov: och om livet var dig strängt, förlåt det;
om ljuvt, giv tack; ej mer av liv har du;
och gott är tack, gott att förlåta nu.
Ut från den dystra lustgård, där begråtet
ditt liv förrann och där till fruktlös krans
du knöt strävt blad och blom av skuggblekt glans,
grön synd i knopp, mörk sorg, hopp vissnat, torrt,
blodsblomsters tunga kalkar, solförbrunna,
passioner, halvt av dröm, av liv halvt spunna, —
tar döden ej envar, som du togs bort,
in ibland dar försvunna?
Och tag nu min guirland, o svunne broder,
och mitt farväl, o du vars dag är ali.
Tunn är min krans, och kall dess doft; och kall
är jorden ock, en ödesdiger moder,
försänkt i niobeisk svårmodshöst
med blott en grav emellan öde bröst.
Var trygg dock du, som nu har slutet sett:
ej något svårt och tungt dig kommer vid;
ej syn och ljud stå upp mot dig till strid;
sen nu var vind med solens lugn är ett,
var våg med strandens frid.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
