Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Fot. Almberg & Preinitz.
Seen ur D ib b uk.
tat in i sängkammaren. Sällan har
änkesorgen räckt så länge. Det är nu tre år
sedan Armand så hemskt omkom, och ännu är
det först efter den mest förtjusande tvekan
Raymonde ideligen räcker sina läppar till den
nye maken. Pjäsen var lustig i hög grad, men
dessa kyssar voro för mig det roligaste,
ehuru jag eljest ej är vidare för teaterkyssar. Så
inträder en perukmakare för att ondulera
Madame Raymonde, och hon blir med fog
synnerligen upprörd, ty personen liknar till punkt
och pricka hennes förste mail — den
därvarande husläkaren konstaterar t. o. m. ett
födelsemärke, placerat på identiskt samma plats
som den avlidne hade det. I själva verket är
det också denne som vid olycksögonblicket
förlorat minnet och förväxlats med en mitt
emot sittande, till oigenkännlighet
massakrerad herre, som ett par minuter före olyckan
lånade hans klocka. Nu hade emellertid
Armand i tre år’varit gift med en hårfrisörska
— fru Constance Gibson, en typ i sin
otroliga burrighet liksom instoppad i ett
paraply-fodralliknande hölster. Man tror sig ha sett
henne i Paris, denna obegripligt konstgjorda
hårkonstnärinna, med vilken nu baronen i
sin nya tillvarelseform delade sitt liv och
sin borgerliga näring, klippandet och
ondu-lerandet. Hur skall nu Armand — herr
Gösta Ekman bära sig åt efter att
minnet återhypnotiserats på honom av
husläkaren? Det tyckes vara båda de äkta män-
nens resoluta vilja att kasta sig i det
böljande hav, som Madame Raymondes stora säng
utgjorde, ty bägge kränga på en gång raskt
av sig sina välsittande kavajer, och lagen
står i en poliskommissaries icke ovanliga
skepelse handfallen bredvid. Men publiken
avgjorde själv: fru Tollie och Gösta Ekman
skulle ha varandra. Den lilla, lilla tvekan hon
visat vid den nye makens kyssar vittnade om,
att något av den gamla kärleken trots allt
levde kvar i änkans hjärta.
Gösta Ekman är den mest fulländade
perukmakare som kan tänkas. Liksom kejsare
och konungar helga de olika regementena
genom att ömsevis bära deras uniformer, så
få de olika yrkesgrupperna glans genom att
Gösta Ekman spelar dem. I många lysande
damögon läste man: Gud, en så stilig frisör!
Hela yrket lyftes efter detta på ett högre
plan.
Fru Ester Sahlin spelade en biroll så att
man länge skall komma ihåg den. Från
offentlig blyg, kysk skygghet slog hon på
tu-manhand i ett ögonblick över till oblyg,
okysk djärvhet, så att man eller männen
blevo alldeles vimmelkantiga.
Varför gick ej Romain Rollands Spelet
om kärleken och döden i Oscarsteaterns
ypperliga framförande bättre? Kanske därför
att vi bäva för den på fullaste allvar
framställda frågan: Hur skulle du förhålla dig
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
