Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Till John Böttigers sjuttiofemårsdag. Av Åke Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ake S tav en o w
ria så betydelsefulla samlingar han ordnat
och katalogiserat. År 1915 utnämndes han
till överintendent och chef för kungliga
husgerådskammaren och de kungliga
samlingarna och hade därmed nått den
ställning han innehar ännu i denna dag.1
När John Böttiger tillträdde sin tjänst
såsom intendent vid de kungliga
konstsamlingarna voro förhållandena helt andra
än nu. Ingen fackutbildad personal fanns
där anställd, utan det ansvarsfulla
arbetet med samlingarnas vård vilade helt
på vid hovet anställda ämbetsmän utan
vare sig konsthistorisk eller museal
utbildning. Kungahusets och statens
konstföremål voro dessutom i mycket liten
utsträckning inventarieförda,
ägareförhållandena i många fall oklara och hela
konstbeståndet splittrat på alla slotten,
där det ofta kunde vara undanställt på
vindar eller i förråd. Böttiger nedlade
först ett betydande arbete på en
vetenskaplig katalogisering av Oskar II: s
samlingar, och han hade härvid den förmånen
att med vänskapens band bliva knuten vid
den konstälskande monarken.
Denna vänskap, som med åren växte sig
allt starkare, blev av stort utbyte för dem
båda. Dels hade Böttiger i sitt arbete ett
starkt och intresserat stöd, vilket under
den starka utvecklings- och
konsolideringsperiod som då pågick var ovärderligt,
dels kunde konungen i sin intendent alltid
påräkna en kunnig och hängiven rådgivare
vid sina inköp, vid sitt frikostiga
mecenatskap eller vid den omfattande
utsmyckningen av Stockholms slott, som särskilt
låg honom om hjärtat. Böttiger var ofta
kung Oskars gäst ombord på Drott på de
sedan 1890-talets början årligen
återkommande färderna till västkusten.
Den minnesruna som han publicerade i
Svenska Dagbladet (s/12 1917) vid tioårs-
1 Se för övrigt Gunnar M. sllfverstolpes
innehållsrika biografi över Böttiger i Biografiskt
lexikon.
minnet av konungens bortgång vittnar om
de varma känslor som besjälade honom,
och den intima kännedomen han ägde om
Oskar II: s personlighet. Denna
minnesteckning är också ett vackert prov på
författarens utsökta och personliga stilkonst.
Det dröjde ej länge innan Böttiger fick
i uppdrag att samla och bearbeta statens,
d, v. s. kungliga husgerådskammarens
oerhört rika samlingar, som på grund av
bristande pietet och förståelse delvis voro
på väg att förstöras. Hans
räddningsarbete har tidigare och med ali rätt
jämförts med den andre store
kulturvårdarens under samma epok, och han har till
och med kallats de svenska slottens
Hazelius. Det namnet kan vara befogat så
till vida som de konstnärliga värden som
räddats från förstörelse äro ekvivalenta.
Men Böttiger har sluppit det ofta
överhandtagande hopsamlandet av gamla
saker av växlande kvalitet och i stället fått
ägna sina krafter åt att uppspåra och
konservera det allra bästa, som gångna tiders
konstalstring har frambragt. Det är
framför allt konsthantverket som varit
föremål för hans omtanke och studium, och
bland alla de föremålsgrupper som
innefattas i detta begrepp ha speciellt de
vävda tapeterna utgjort hans älsklingsområde.
Böttiger har själv berättat om hur han
för många år sedan ansågs som en
vandal, då han berövade ett kungligt lustslott
dess dyrbara 1600-talstapeter emedan de
tjänade som golvmattor, och helt visst fick
han kämpa en hård kamp mot okunnighet,
bristande förståelse och pietet, innan han
lyckades påverka opinionen i rätt
riktning. Det är främst hans förtjänst, att
vid sekelskiftet det började ingå i
allmänna medvetandet att de vävda tapeterna
representerade ofantliga både konstnärliga
och ekonomiska värden.
Redan år 1889 erhöll Böttiger
uppdraget att ordna och katalogisera
husgerådskammarens tapetsamling. Enligt det år
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
