Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den kyniske filosofen Krates och hans parodiska dikter. Av Gunnary Valley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den kyniske filosofen Krates
Om Krates’ senare liv saknar man
närmare underrättelser. Man vet endast, att
han uppnådde en hög ålder och blev
begravd i Boiotien. Då han kände döden
nalkas, skall han ha framsagt följande
vers:
Neder till Hades’ bus nu vandrar du, kära min
kutrygg.
Ännu i det sista ironiserade han över
sig själv. Och Plutarchos vittnar om
honom, att han under skämt och skratt
burit sin ränsel och att hela hans liv var
såsom en fest.
Det säger sig självt, att Krates’ dikter
måste bli av parodisk art. Skämt och
gyckel fyllde hans liv, och då han i så mycket
tänkte annorlunda än andra, var parodien
den diktart som föll sig för honom
naturligast. Själv kallade han sina dikter
pai’g-nia (lekstycken). Diogenes Laërtios
uppger dock, att han också författat tragedier
»av den mest upphöjda filosofiska
karaktär». Av de fåtaliga fragment, som
finnas bevarade, utgöra de tre nedan tolkade
mer än hälften. — Innan jag övergår
till dikterna, skulle jag emellertid vilja
meddela en av ett ställe hos Platon1
inspirerad prosaskildring av Krates över
livet sådant det gestaltar sig för borgaren,
som icke känner den kyniska vägen till
lycka. Lukianos skulle icke ha gjort
skildringen kvickare och Menandros icke
sannare :
»Om man skall bedöma livets lvcka
efter mängden av de njutningar, som det
för med sig, då torde ingen vara lycklig.
Tv om man vill räkna efter, hur det är
med livets olika åldrar, så skall man fin-
1 Axiochos 366 D. Vad som där säges,
lägges i Sokrates’ mun, som påstår sig ha fått
veta det av sofisten Frodikos — naturligtvis
mot betalning, en del för en halv, en del för
två och en del för fyra drachmer.
na, att plågorna till antalet äro långt
flera. Först är nämligen hälften av hela den
sammanlagda tiden i detta avseende
likgiltig, den under vilken jag sover. Vidare
är den tid, som ligger omkring barnets
uppfostran, full av besvär. Barnet är
hungrigt, men amman vill söva det, det är
törstigt, men amman badar det, det vill
sova, men amman för oljud med en
skallra. När det undsluppit henne, tas det om
hand av barnslaven, gymnastikläraren,
ele-mentarläraren, musikläraren och
teckningsläraren. Åldern ökar. Nu
tillkommer läraren i aritmetik, läraren i geometri,
ridläraren. Man blir väckt tidigt på
morgonen och får ingen vila. Barnet har
blivit epheb. Denne lever i fruktan för
gymnasieföreståndaren, gymnastikläraren,
fäktningsläraren och gymnasiarchen. Av
alla dessa blir han övervakad, piskad och
plågad. Ynglingen har lämnat epheberna
och är redan tjugu år. Ännu fruktar han
och måste ge akt på både gymnasiarchen
och strategen. Han måste ligga i läger,
ty de ligga i läger, han måste vakta och
vaka, ty de hålla vakt, han måste gå
ombord på skepp, ty de gå ombord. Han
har blivit man och nått sin mognad; han
går i fält och deltar i beskickningar för
staden, han utövar sin rösträtt, är strateg
och korag och anordnar festspel. Han
prisar det liv lyckligt, han förde som barn.
Han har sett sina bästa år och går mot
ålderdomen. Åter blir han omskött som ett
barn, och han längtar efter sin ungdom:
»min ungdom var mig kär, men åldern
tyngre är än Etna».1
Zeus’ den Olympiskes och Mnemosynes strålande döttrar,
hören, Pieriska mör, bönen jag riktar till er!
Låten mig aldrig sakna en ringa spis för min mage,
att jag må leva ett liv fritt ifrån träldomens band.
1 Euripides’ Herakles 637.
20I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
