Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från gångna tider. Några böcker, anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nor den svan
han alis ej var hågad att »återknyta» någon
intimitet med den lilla fjollan. Man har
onekligen svårt att identifiera »la petite»
med författarinnan till hertiginnans dagbok.
Då lion 1797 väntade ett barn, antydde hon
i dagboken de osanningar och »elaka rykten»,
som blivit utspridda om henne och som en
medlem av kungliga familjen säges ha haft
sin andel uti. Barnet kom ej levande till
världen, och den lille prins, som föddes ett
år senare — Karl, hertig av Värmland —
levde endast några få dagar. Han dog just
då hela hovet i gala samlats till
dopceremonien.
I augusti detta år reste hertigparet till
Tyskland för att genomgå en brunnskur i
Karlsbad. Wien var resans slutpunkt i
söder, vistelsen på kontinenten varade femton
månader, och reseskildringen upptar en god
del av dagbokens nyaste volym. Den faller
ur ramen för den framställning av svenska
personer och förhållanden, åt vilka
dagboken huvudsakligen är ägnad, men det är
långt ifrån utan intresse, man tar del av den
alltid livaktiga hertiginnans intryck såväl av
människor som av platser och sevärda
föremål. Kejsar familj en och en mängd tyska
furstligheter passera revy. Hertiginnan är
outtröttlig och har tid både att roa sig och
att bilda sig. Hon är intresserad av konst,
uppskattar gotikkyrkor och finner style
Louis XIV osmaklig — Zwinger i Dresden
t. ex. är byggd i »dålig stil» —, och hon
är en av de få svenska resenärer från denna
tid, som tecknat sig till minnes de
konstverk, som tilltalat dem. Det är Correggios
»Natten» och Raphaels »De tre magerna» i
Dresden, det är i Wien Rubens, Guido Reni
m. fl. i Liechtensteinska galleriet, det är
Mengs och Angelica Kauffmann. Teatrarna
erbjödo henne åtskilligt nytt, däribland
Mozarts Don Juan och den »mycket omtalade
Trollflöjten» — musiken »den vackraste man
kan tänka sig». Något »riktigt avskyvärt»
var däremot Hamlet, som hon tvcks ha sett
i någon fri bearbetning. Hon utbrister:
»liktåg och balett, kistan bäres in på scenen,
följd av de dansande. Alla de uppträdande
dö under dansen. Pjäsen gör det hemskaste
intryck och i synnerhet dansen var ytterst
olämplig.»
Så kommer hon hem igen utan andra
äventyr än att liksom resan från
Stockholm landvägen hade börjat med att
hertigens vagn gick sönder i Fittja, så gick på
hemvägen hertiginnans bakhjul sönder i
trakten av Södertälje. Dylikt hörde till resors
behag i den gamla goda tiden.
Hemma råder allmän oreda. Fast Sverige
ej ligger i krig med någon makt, kapa
engelsmän och fransmän obesvärat svenska
fartyg. Stämningen i landet är ej den bästa,
regeringsåtgärderna skötas utan konsekvens,
och konungen uträttar föga. Dagboken för
1799 utmynnar i önskan att han själv
måtte kunna finna den rätta vägen.
Dagboken kompletteras av en stor mängd
brev från hertiginnan, från hertigen,’
prinsessa Sofia Albertina, Fersen m. fl. De
flesta av dessa skrivelser äro av stort
intresse och innehålla en mängd detaljer, som
komplettera dagboken. När Fersen sept.
1797 skriver: »Det sägs, att Bonaparte är
sjuk, måtte han krevera!» måste man undra,
hur Europas historia under 1800-talet skulle
ha tett sig, i fall denna fromma önskan
blivit verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
