Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Walter Scott. Av Frans G. Bengtsson - En kristens klagan över motsägelserna som han finner i sig själv. Av Jean Racine. Översättning av Hjalmar Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
sakkunnig ledsagare höll som bäst på att
försöka intressera honom för olika
sevärdheter, — när han plötsligt, ’med djup,
allvarsfylld röst och stark betoning’,
framsade :
Up the craggy mountain
And down the mossy glen
We canna gang a-milking
For Charlie and his men.
Han hade då besett de enda ting i Rom,
för vilka han ännu hade något intresse
där: Stuartarnas gravkor i Peterskyrkan
samt det palats som bebotts av kardinalen
av York — Charles Edwards broder och
den siste manlige medlemmen av den ätt,
som alltifrån Mary Stuart till ’the young
Chevalier’ varit föremål för starkare
känslor av trohet och dyrkan än kanske
någon annan dynasti. Det är en romantik,
som är höjd över den vanliga, i detta hans
slutcitat, där hans domnande hjärna en
sista gång försöker fasthålla en klar bild
och förena till ett två älskade ting:
Charles Stuart och Skottlands berg.
EN KRISTENS KLAGAN
ÖVER MOTSÄGELSERNA SOM HAN FINNER
I SIG SJÄLV
Av JEAN RACINE
Ett krig, o Herre, mig plågar!
Två människor bo i mitt jag.
För allt, som är Dig till behag,
vill en att mitt hjärta lågar.
Den andre, rebellen, vågar
mig hetsa till strid mot Din lag.
Den ene, som eftertraktar,
helt själ, blott det evigas fröjd,
vill lyfta min blick mot den höjd,
där världsliga ting jag föraktar;
men den andre med bojor mig vaktar
och håller mot jorden mig böjd.
Från kampen som aldrig jämnar
sig ut, o var finner jag frid?
Jag vill, — men så kommer en tid,
då viljan i sticket mig lämnar.
Jag gör ej det goda jag ämnar,
men det onda jag vämjes vid.
O sänk Dig som fridens duva,
gudomliga nåd, till min själ!
O låt Ditt milda befäl
Din ovän inom mig kuva!
Gör Dina befallningar ljuva!
Gör dödens träl till Din träl!
HJALMAR GULLBERG.
Racine författade (1694) för pensionärerna i S:t Cyr fyra Canttqnes s-pirituels, av vilka två
återgå på gammaltestamentliga och två på nytestamentliga texter. Två av dem ingå i detta häfte
och en tredje inflöt i O. o. B. 1926 sid. 520, alla tolkade av samma hand. »Lika starkt besjälad
av biblisk och personlig fromhet som av konstnärligt allvar har Racine här skapat verkliga
mönster av ädel andaktspoesi, vartill hela sjuttonhundratalet i Frankrike icke kan uppvisa något
värdigt motstycke» (E. Liedgren).
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
