Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sjutton år. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sj utt on år
Av Fredrik Vetterlund
ET VAR EN GÅNG en äldre herre som höll på att bli barn på nytt öch
därför ironiserade över det som dock en gång roat honom mest: ungdom
och dårskap. Emellanåt fick han likväl lätta skrupler, om detta kunde vara
riktigt, och en gång bad han sin daimon — ty han höll sig med en
sådan! —- att den skulle ur hans eget hjärtas djup ge honom svar. Jag vet inte om
han blev glad eller kanske generad, när sången om hans ungdoms nonsens steg upp
ur själen så som här följer. Hans ungdoms nonsens måtte bland annat ha haft gestalt
av en flicka, vilket ej är ovanligt.
Du minnes de skumma vinterdar,
då först jag råkade dig?
Hur flyktande snabb den tiden var!
Hur fjärran den tindrar för mig!
Upprymt yster men sjuttonårsöm
den följt mig i årens mörknande ström,
den kommer igen i dröm, i dröm
skugglikt förunderlig.
Du var yr, du var vild, du var barnslig också.
Brunögat strålade fröjd!
Än ser jag dig inne i hallen stå
den aftonen, sprittande nöjd.
Därute sjöng blåsten mot vinternatt.
En darrande lampa i taket satt.
Den jagade skuggor, den flämtade matt
och knappast ur dunklet röjd.
Men jag tror, din blick vart en skyggande hind . . .
två smala strimmor, den log;
och ditt fina hår likt en sommarkvälls vind
kring oss bägge böljande slog . . .
En doft av flicka, som aldrig jag glömt.
Ett löfte om lycka, som alla ha gömt.
En dryck av nektar, som ingen har tömt
men som rinner i feernas skog . . .
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
