Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv ens k a romaner och noveller
Av Algot Werin
s—I J JOLÅRET var litterärt sett ett
\iL/ händelserikt år. Den äldre
gene-/ rationen, nittiotalets, visade att
, 1- den ännu är fullt verksam.
Karlfeldt publicerade en ny diktsamling och Per
Hallström ett band noveller. Selma
Lagerlöf hade en roman färdig att offentliggöras
genom Bonniers veckotidning. Den därpå
följande generationen har heller inte legat
på latsidan. Bland prosaisterna har Gustaf
Hellström gjort det kraftigaste • taget; hans
nya roman, på ett halvt tusental sidor, är
en i flera hänseenden tungt vägande bok.
Hjalmar Bergman fortsätter att ösa ur sin
fantasis outtömliga brunn, och Marika
Stjernstedt ger nytt prov på sm goda
berättarteknik. Ernst Didring har med
Dyningar fullbordat det skärgårdsepos vars
tidigare delar heta Stormens öar och
Mästerlotsen; det är ett solitt och vederhäftigt
arbete, som i författarens produktion intar en
plats bredvid trilogien Malm.
Ivar Ljungqvist, som för några år sedan
väckte uppmärksamhet med de båda
skildringarna Det mörka Småland och Livets
strid, har nu framträtt med en stor roman om
Nils Dackes bondeuppror. Kompositionen är
litet lös, men många episoder äro ypperliga,
och ämnet hör till de lockande i vår
historia. Hanna Söderlund-Hammar, som gjort
sig känd som en allvarlig och något tung
berättare, med drag både av Selma Lagerlöf
och Ernst Ahlgren, har efter flera års
tystnad kommit med en ny bondenövell, kallad
Brudtäcket. Det är en kärlekshistoria av rätt
kraftig för att inte säga brutal karaktär,
där ondskan triumferar ända till slutet, då
dess framfärd stäckes och ljuset gryr vid
horisonten. Det vackraste i historien är teck-
ningen av mor Malerias, fattigfstugummans,
förhållande till sin dotter; hon väver åt
denna ett brudtäcke, med stjärnmönster på
himmelsblå botten, och därav har novellen sitt
namn.
Astrid Väring slog i förfjor igenom med
den starka och stundom gripande
västerbottensskildringen Frosten och har nu fullföljt
verket med en andra del, benämnd
Vintermyren. Den handlar om hur vittran tämjes,
myren dikas och bondsonen Mats utvecklas
till en mogen och självständig man. Den är
mättad med stoff, men är inte skriven med
samma fasta grepp om ämnet som förra
delen. Det psykologiska är svagt, och det
folkloristiska litet för pointerat. Taget som
helhet är detta verk dock ett stycke värdefull
bygde- och kulturhistoria, med egenskaper
som även göra det till en beaktansvärd
roman. Författarinnan känner frändskap med
det fattiga, sega och allvarliga folk hon
skildrar, och hon har själv en glimt av vittra
i blicken. Om Mats berättas det att han
längst inne i en hemlig plats av sitt hjärta
hade »liksom en grön fläck, en gungande,
doftande tuvmark, där han stundom slapp
att vara människa och bara fick vara ett
själlöst, ansvarslöst väsen, som levde sitt
korta jordberusade liv som han ville». Det är
för den gröna fläckens skull som man
intresserar sig för Mats och lyssnar till hans
historia.
Om Gertrud Liljas noveller ha vi tidigare
talat i dessa spalter. De äro kloka och
illu-sionsfria, genomsyrade av mild ironi; något
påminna de om den engelska novellisten
Katherine Mansfield. I den längre
berättelse, Paulina, som hon nu publicerat har hon
lyckats mindre väl. Den har visserligen alla
Marika Stjernstedt: Resning i målet. Albert Bonnier.
Hjalmar Bergman: Kerrmans i Paradiset. Albert Bonnier.
Gustaf Hellström: Snörmakare Lekholm får en idé. Albert Bonnier.
Per Hallström: Händelser. Albert Bonnier.
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
