Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Antikt. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
en konturlös tomhet som absolut vägrar att
efterlämna någon än så blygsam fällning i
själen. Direkt läsning av ett litterärt verk
vilketsomhelst, även om det är av sekunda
rang och även om läsarens utrustning lägger
hinder i vägen för ett någorlunda
fullständigt tillägnande, ger säkerligen i allmänhet
större behållning än läsningen av även det
bästa referat av ett förstklassigt verk, och
nästan endast när läsaren på förhand är
väl bekant med det avhandlade verket kan den
refererande och analyserande
framställningen meddela intryck som räcka utöver
ögonblicket. Det omöjliga beträffande Euripides
har författaren här naturligtvis inte lyckats
åstadkomma; inte ens Gilbert Murray i sin
förundransvärt vackra bok om Euripides har
väl lyckats därmed fullt; men vi stackars
läsare, som inte förmå läsa Euripides på hans
eget språk och som måste ge oss till tåls med
vad vi förmå tillägna oss ur verk som dessa,
kunna inte rättvisligen beklaga oss, när
framställningen är så pass fast i formen som
vad här är fallet samt meddelad med ett
tydligt förnimbart tonfall av personligt intresse.
Vad Sokrates beträffar, förblir han i
grunden för den ofilosofiske lekmannen
densamme i alla framställningar, från vilken
förklarande synpunkt han än angripes:
ingenting väsentligt kan läggas till eller tagas
från det definitiva intryck som en gång för
alla förmedlas av Apologien och
Gästabudet. Han talade mycket och vist, vederlade
och tillrättavisade mycket folk på ett säkert
i allo förträffligt sätt och hade, påstå de
lärda, vissa bestämt formulerbara
genomgående idéer, som det gäller att få tag på och
som för mänskligheten äro av förblivande
värde. Och allt sådant är i hart när
obegränsad grad aktningsvärt och stort; men
jag vet inte om inte två allbekanta
anekdoter om honom, två konkreta drag, som
Platon misskundsamt låtit komma med som
vilande visioner, som gröna öar i floderna av
sublim dialektik, uppväga rätt mycket av det
övriga och mer än allt skarpsinnet göra
ho-•nom fullt möjlig att handgripligt tro på och
att uppskatta med mer än förståndet, —
nämligen dels Sokrates som krigare, stadd på
reträtt från nederlaget vid Delion och
ensam fri från ali nervositet för de
förföljande svärmarna av thebaner; dels Sokrates som
dryckeskämpe, klunkande med Agathon och
Aristophanes ur den största bägaren —
vilken, som det med hallucinatorisk klarhet he-
ter, ’går omkring åt höger’ — under det han
vist konverserar om den idealiske
dramatiske författarens utrustning intill dess både
komiker och tragöd måste stoppas i säng,
varpå han med jämnmod vandrar ut i
morgonsolen för att tillbringa sin dag som
vanligt.
Två små skrifter av speciell karaktär
nödgas anmälaren ävenledes passera förbi med
en åibörd av oartikulerad vördnad —
Gunnar Rudbergs vackra bok rymmande valda
delar av Plotinos’ f ilosof i samt Wilhelm
Nor-linds översättning av Aristoteles’ Poetik. Till
den breda publiken vänder sig ingendera av
dessa böcker. Plotinos bör vara av värde för
dem som älska och förmå begripa
spekulationer i upphöjd mystiskt-religiös metafysik
även när dessa spekulationer framföras (som
herr abbé Coignard i herr d’Astaracs
bibliotek sade om Zosimos av Panopolis, en med
Plotinos förmodligen besläktad ande) i en
onekligen ganska’ hård stil. Aristoteles’ skrift
å sin sida bör kunna vara av oskattbart
värde åtminstone som hjälpreda för var och en
som tänker vare sig skriva tragedier i antik
stil eller författa ett regelrätt heroiskt epos.
Hur många dylika alster denna lilla skrift
vid det här laget hunnit få på sitt samvete
vore mer än svårt att gissa. Det finns lärda
som påstå att liksom Aristoteles är den
förste bland litteraturkritiker, är han också
fortfarande i viss mån den störste; dessutom
kom han att bli en av de mera fördärvliga på
grund av det blinda nit varmed hans satser,
efter att mer eller mindre ha förvrängts,
upphöjdes till orubbliga lagar; men givetvis kan
alis inte Aristoteles göras ansvarig för det
ofog som efter honom kom att bedrivas med
falsk poetisk lagstiftning i hans namn, och
i den lilla ofullständiga och illa medfarna
skriften rymmas lysande exempel på hans
solida tänkande och så gott som
allomfattande intelligens.
Professor Nachmanson berättar i Vulci
om grekisk vasforskning, en vetenskapsgren
som just fyller hundra år. Hans lilla skrift är
ett gott exempel på att ett ämne hur speciellt
som helst kan bli intressant och åtminstone
för stunden fängslande, när det avhandlas i
humant humanistisk ton och med en min av
personligt intresse. Det är sant att därtill
kanske också bör komma en smula
framställningsförmåga, och även i det fallet är pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
