Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tessinarnas konst. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tessi?iarnas konst
Ännu var dock tiden ej inne för Rom
att göra Stockholm till sin nordligaste
utpost. Vi ha visserligen under 1650-talet
att räkna med en den kraftigaste modevåg
av klassicism, men den är av holländskt
snitt och har norditalienaren Palladios
kolossalpilastrar som tongivande fasadmotiv.
Mycket har skrivits om denna stils
introduktörer, om Jean de la Vallée och Tessin
d. ä., men man har, synes det mig, alltför
mycket glömt, att vi under tre hela år,
1653—1656, hade mitt ibland oss en av
den holländska klassicismens ledande män,
Justus Vingboons, Trippenhuys’ i
Amsterdam skapare. Att inbördes rätt
värdesätta de insatser som gjorts av våra tre
ledande 1650-talsarkitekter — Vingboons, de
la Vallée och Tessin — tillhör framtiden;
deras gemensamma resultat har i varje
fall blivit den i stort sett enhetliga
stockholmska palatsarkitekturen från 1660- och
70-talen, där Tessin åtminstone
kvantitativt är starkast representerad.
Bondeska palatset är den tessinska
stockholmsstilens stoltaste uttryck, även
sedan 1700-talet genom Carlberg fått
sätta sin prägel på den översta våningen,
at-tikan; Bååtska palatset (Frimurarehuset)
dess utan gensägelse orördast bevarade
exempel, medan vi djupt sörja förlusten
av dess kanske noblaste verk, Sparre-
ska palatset, sedermera Sveasalen, rivet
1915 av Nordiska kompaniet. Tillvaron
av Olivebladska och Flemingska palatsen,
båda sannolika Tessinverk, är en ringa
ersättning för förlusten av Sparreska
palatset och det finaste exemplet på Tessin d.
ä: s borgarhus, Skeppsbron 20, som han
uppförde åt sig själv och som raserades
av Städernas allm. brandstodsbolag, 1901.
Får Tessin i huvudstaden dela med sig
av ledarskapets ära, så härskar han vida
mer oinskränkt på landsbygden, låt vara
att även här många frågetecken alltjämt
finnas beträffande den konstnärliga
äganderätten. Öster Malma tillskrives honom
av Upmark d. y. — ett fint
proportionerat, men kubiskt och kargt verk — som
ofantligt kontrasterar mot de tre främsta
bland adelsslotten, vilka med visshet äro
Tessinverk: Sjöö, Salsta och Mälsåker.
På det förstnämnda är ju taket förändrat,
eljest allt det yttre ursprungligt; vi se där
ett exempel på en anläggning med två
hörntorn, stram och allvarlig, medan det
utomordentligt väl bevarade Salsta visar
den vanligaste typen, med
sammanhängande flyglar. Erik Dahlberg har räddat
utseendet av det tidigare Salsta, och intet
kan vara lärorikare för att förstå
betydelsen av den tessinska insatsen i vår
konsthistoria än att jämföra det gamla
405
Sparreska palatset på Sveasalens tid. Rivet 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
