Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från David till Courbet. Den franska utställningen i Stockholm. Av Carl Gunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från David, till Courbet
Honoré Daumier: K o p p ar s ti ck s s aml ar e n.
skola, Barbizonskolan, men dit hör också
i viss mån deras store föregångare, Corot.
Redan i de landskapsstudier som Corot
målade under sitt första besök i Italien
ligger hans uppfattning och stil färdig,
och i dessa skisser har han redan den
enastående säkerheten och känsligheten i
valörerna, men är genom den oftast varma,
guldskimrande koloriten kanske större än
i sina senare arbeten. Från denna tid
förskriver sig Le Tibre, som dock ej hör till
konstnärens starkaste italienska
målningar, även om den i sin utsökta tonalitet av
grågrönt och gråviolett mot blekblått och
ljust gulbrunt är ett mästerverk.
Enkelt och trovärdigt, sin natur
likmä-tigt, beskriver Corot hur han målar:
»Två ting måste först studeras, formen och
därefter valörerna. Dessa båda saker äro för
mig de viktigaste stödjepunkterna i konsten.
Färg och teckning giva därefter verket dess
tjusning. Jag börjar alltid med skuggan, det är
logiskt, ty skuggan är det som talar mest, och
därför måste man börja med den. I varje bild
finns det en lysande punkt. Den måste få vara
ensam. Man kan sätta den var man vill, i ett
moln, på en vattenspegel, på en mössa. Men
det är viktigt att denna ljusstyrka ej
återkommer på annan plats på bilden. — Jag vill från
den ljusaste till den mörkaste punkten komma
till ett antal av tjugo valörer.»
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
