Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En svensk forskarbragd på klassisk mark. Av Lennart Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennar t Kjellberg
den berömda reliefbilden över
huvudingången till Mykenes borg, den s. k.
lejonporten, med de båda heraldiskt på var sin sida
om en mykensk kolonn uppställda lejonen,
synes den förmodan ligga snubblande nära,
att lejonet varit den mykenskt-mideiska
fursteättens vapendjur. På tre av de fyra
nämnda sigillstenarna finner man nu
lejonet tillsammans med tjurar, som det dödat
eller dödar. Tjuren har, som bekant, spelat
en framträdande roll i den kretiska
religionen, ett förhållande som torde återspeglas
i den grekiska sagan om Minotauros, och
med en viss sannolikhet torde kunna
förmodas ha varit den i Knossos residerande
kretiske överkonungens vapendjur. Vi
skulle sålunda enligt prof. Persson i de i
Dendrå funna sigillstenarna ha att se ett
slags arkeologiskt-historiska dokument,
vittnesbörd om de argiviska konungarnas
av hellenisk stam segerrika härnadståg till
Kreta och besittningstagande av denna
Medelhavsbäckenets äldsta och stoltaste
kulturhärd. Från arkeologisk ståndpunkt kan
knappast någon väsentlig invändning göras
mot denna hypotes, som på grund av sin
principiella innebörd synes mig i hög grad
beaktansvärd.
Prof. Persson går emellertid ett steg
vidare på den inslagna tolkningsvägen
och kommer därmed in på
sagoforskningens villsamma marker. Han fäster
uppmärksamheten på det förhållandet, att
Herakles, som ju är den argiviska
sagokretsens mest frejdade hjälte, vid utförandet
av sina tolv arbeten eller stordåd i sin
släktinges, den mykenske konungen
Eurys-theus’ tjänst, dödade eller betvingade en
rad av djur som hade sitt tillhåll i trakter
som gränsade till den argiviska slätten:
lejonet från Nemea, som ligger strax norr
om Mykene, hydran från Lerna i södra
Argolis, hinden från Keryneia, en stad i
gränslandskapet Achaia, det fruktansvärda
vildsvinet som huserade i skogarna på
ber-• get Erymanthos’ sluttningar i norra Arka-
dien, fåglarna från Stymfalos, likaledes i
norra Arkadien. Att betvinga en hind eller
skjuta ned några fåglar kan ju knappast
anses vara en bragd av den art, att den kan
grundlägga ett hjälterykte. Vi skulle därför
enligt Perssons mening här ha att göra med
en på sagans brokiga duk projicierad
historisk händelsekedja, de mykenska
storkonungarnas successiva erövring av de
närmast den argiviska slätten liggande
delarna av Peloponnesos, varvid de av
Herakles dödade eller infångade djuren
representera de besegrade småfurstarnas
vapendjur. Tanken är onekligen bestickande
och öppnar nya perspektiv för
sagoforskningen genom att åt det historiska
elementet i sagorna tillerkänna en större
betydelse än vad hittills i allmänhet skett.
Även för ett annat av Herakles’
storverk, infångandet av den kretiska tjuren,
vill Persson finna en historisk bakgrund
genom att sammanställa denna sagoversion
med Mideiakonungens sigillstenar. Det
skulle vara samma historiska episod, de
argiviska konungarnas erövring av Kreta,
som återspeglas såväl i den grekiska sagan
som på de mykenska sigillstenarna.
I ett särskilt kapitel beskriver prof.
Persson, med stöd av de noggranna
iakttagelser som gjordes vid utgrävningen av
kupolgraven vid Dendrå, en mykensk
furstes likbegängelse. Han anser sig på grund
av dessa iakttagelser kunna konstatera, att
konungen och drottningen blivit begravna
samtidigt, en företeelse som icke är ny på
förhistoriskt grekiskt område. Det är blott
alltför möjligt, att vi här ha att göra med
änkeoffer, att drottningen enligt
vedertagen sed fått följa sin make i döden för att
kunna fortsätta att tjäna honom i livet på
andra sidan graven. Det är samma
föreställningssätt som går igen i den grekiska
sagans berättelse om Polyxena, den
trojanska konungadottern, som efter Tröjas
erövring av grekerna dödades på Achilles’
gravhög.
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
