- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
523

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En svensk forskarbragd på klassisk mark. Av Lennart Kjellberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En

svensk f or s kar bragd på

klassisk

mark

Stomi ön sedd från gravkammaren.

och ornament, som prydde dem, sågs intet
spår. Men då träet insupit saponlacket,
svällde det ut och återtog sin ursprungliga
form, varvid de snidade figurerna och
ornamenten som genom ett trollslag trädde
fram.

Vad fynden i själva graven beträffar,
äro de av ganska märklig art både
positivt och negativt. Undersökningen av
graven ledde nämligen först och främst till
det överraskande resultatet, att man här
icke hade att göra med en grav i
egentlig mening, då det saknades varje spår av
människoskelett, och en brandgrav syntes
utesluten — prof. Persson upptar den
möjligheten icke ens till diskussion —, då
graven av vasfragmenten dateras till
mykensk tid, om också dess sista skede, och
bruket att bränna liken enligt den gängse
uppfattningen då ännu icke var infört i
Grekland. Prof. Persson stannar sålunda

efter att med rätta ha avvisat tanken på
en grotthelgedom vid teorien om en
keno-taf, en grav ägnad en hövding, som stupat
eller omkommit i främmande land och
vars döda kropp man icke kunnat bevisa
den sista hedern. Det torde emellertid vara
den första kenotaf från mykensk tid som
påträffats, och tolkningen av
kammargraven vid Dendrå som ett dylikt unicum kan
därför icke undgå att utmana kritiken,
varom förf. är fullt medveten. I brist på
arkeologiska analogier hänvisar han till ett
par ställen i Odysséen, där det talas om
att man uppkastade en hög eller en
jordkulle åt en död, som man på grund av
omständigheternas makt icke kunnat göra
den sista tjänsten. Visserligen måste det
medges, att den till grund liggande
tanken eller föreställningen här är
densamma som den, som enligt prof. Persson
skulle ha givit upphov åt kammargraven

523

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free