- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
576

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Algot Werin

o

bönder, är Ragnar Holmström. Det är gry
och fart i hans författarskap, som redan
hunnit bli ganska omfattande. Hans största
bedrift hittills är Jonas Ödmarks historia
med dess fortsättning Jonas Ödmarks söner.

Det är hårda människor och hemska öden
Ragnar Holmström här förtäljer om. Jonas
Ödmarks historia börjar med att en piga,
som är med barn, av sin husbonde köres ut
i den isiga vinternatten. Pigan blir vansinnig,
och Jonas, som kommer till världen samma
natt, växer upp i elände med en mor som
bär namnet Tok-Hanna. Han blir i alla fall
en duktig och ansedd karl med tiden, får
egen gård, bryter jord och vidgar sin areal.
I harmen över att inte få den flicka som han
vill ha gifter han sig med första bästa
kvinnfolk han ser. Det skänker ingen lycka, och så
går det därhän, att han söker tröst hos sina
pigor, en efter annan. När det nu händer att
en blir med barn och i förtvivlan slår snaran
om halsen, tar han farväl av livet och går
och dränker sig i en isvak. Det är Jonas
Ödmarks historia.

Pigan, som skurits ned av Ödmark själv,
räddas emellertid till livet, och sönerna
komma nu överens om att förtiga självmordet
för att få fadern i vigd jord; för att därtill
rädda hans och husets anseende gifter den
äldste sig med pigan. Men en förbannelse
tycks vila över släkten. Av de tre sönerna
förlorar en synen vid en explosion, den andre,
genom vars ovarsamhet detta skett, dränker
sin sorg i brännvin och råkar i förfall, den
tredje ådrar sig lungsot och dör. Så slutar
Jonas Ödmarks söners historia.

Det hela är ett ytterst kraftigt koncentrat
av de olyckor och bedrövelser som jorden
hyser. Det syns tydligt hur Sigrid Undsets
skugga faller över våra yngre berättare (man
erinre sig t. ex. Astrid Varings Frosten) : de
måla mörkt, kraftigt och hänsynslöst, ehuru
inte med samma bredd och väldighet som

den starka Dovrekvinnan. Ragnar
Holmström tar från första början ett hårt tag i
läsaren, och han vill helst göra honom matt,
innan han släpper honom. Det finns
ingenting att invända mot kompositionen i dessa
hans böcker, man skulle snarast vilja påstå att
allt går för väl i lås. Han placerar sina
effekter med en enerverande precision, allt är så
tillrättalagt efter konstens regler som om en
doktor i estetik hade skrivit det. Temat brott,
skuld och straff är för naket fattat och
tragiken alldeles för massiv. Och detta att
olyckorna komma slag i slag därför att sönerna
förtiga sin fars självmord och dölja hans
skam — för övrigt relativt oskyldiga brott!
— det fordras en Selma Lagerlöfs hela konst
för att få oss att tro på skrock och under
av dylikt slag numera.

Ett väl så angenämt intryck får man av
Ragnar Holmströms allra senaste bok, Barn,
mödrar och manfolk, innehållande smärre
och anspråkslösare ting. Han berättar här
naturligare: han stramar inte upp sig och
ödslar inte så mycket med krutet. Förutom
noveller ingå i boken en samling skisser,
kallade »Vakter och frivakter i verklighetens
värld», i vilka författaren dels talar om sina
strövtåg bland huvudstadens arbets- och
hemlösa, dels skildrar en resa med en
malmbåt från Narvik till Antwerpen. De äro
verkligen bra i sitt slag. Ragnar Holmström
rör sig inte som en turist i arbetets värld,
han är fullt hemmastadd där, vet hur en
grovarbetare eller en ångbåtseldare har det
och kan deras språk. Om ett ungkarlshotell i
Gamla stån och de förlorade existenser som
ödet där vräker samman berättar han så, att
man inte glömmer det så brått. Han förmår
på det hela taget att väcka både intresse och
sympati. Det är en frisk fläkt i vad han
skriver och därtill något sunt och mänskligt i
hans syn på livet.

576

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free