Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Selma Lagerlöf. Till 70-årsdagen den 20 november. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot Werin
Hon fortsätter härvidlag traditionen från
en annan värmlänning, Grei jer, och dennes
lärjunge Fredrika Bremer„
Särskilt gärna skildrar Selma
Lagerlöf förhållandet mellan far och dotter.
Hon gör det i Mårbacka, boken om hennes
eget föräldrahem, i Liljecronas hem, men
framför allt i Kejsaren av Portugallien.
I den sistnämnda romanen frapperas
man först och främst av iscensättningens
oerhörda enkelhet. Här är en
lantarbetare, som av .naturen är enfaldig och som
med tiden blir svagsint, och här är hans
dotter, en snäll flicka, som kommer till
huvudstaden och faller för dess frestelser.
Banalare kan det icke gärna vara. Men
allt blir nytt och friskt, då Selma
Lagerlöf rör vid det. Med sin välberäknade
komposition och sin fina själsanalys hör
denna berättelse till det mest
beundransvärda i hennes produktion. Det är en
roman om fjärde budet, vilket är föremål
för utläggning på ett ställe i boken, ocn
huvudmotivet, Jan Anderssons och
dotterns ömsesidiga förhållande, ledsagas av
trenne motiv av liknande art, som med
stor skicklighet inflätas i händelsen.
I Kejsaren av Portugallien är det en
man, en stackars enfaldig gubbe, som är
den stora kärlekens bärare. Annars är det
merendels kvinnor. Det är sant att Selma
Lagerlöfs diktning i stor utsträckning rör
sig om män, att hennes förnämsta
romaner i första rummet handla om
kavaljererna och Ingmarssönerna. Men ser man
närmare till äro de dominerande
gestalterna i Gösta Berlings saga majorskan
och Elisabet Dohna, och i Jerusalem
reser sig efter hand Barbro Svensdotter över
Ingmar, sin man. Det finns en typ av
kvinnor som Selma Lagerlöf älskar att
framställa. De äro .milda, mjuka och
anspråkslösa, de göra inte det minsta väsen
av sig, och man behöver ofta tid på sig
för att se vad de äro värda, se att de
inte äro som fjun för vinden. De äro ma-
donnor, men de kunna utvecklas till
amazoner, om det kräves. Bredvid dem te sig
männen klumpiga och rådlösa. De äro
helgjutna, de ha fin instinkt och en liten fast
hand, som i kritiska lägen snabbt tar
ledningen. De äro milda och dock starka,
svärmiska och rådiga. En sådan kvinna är
Margareta Celsing. Med henne far
emellertid livet för hårt fram, hon har som
maj or skan på Ekeby inte något kvar av
madonnan, av tålamodet och svärmeriet.
Sådana kvinnor äro Ingmars hustru
Barbro i Jerusalem, Ingrid i En
herrgårdssägen, Elsa-lill i Herr Arnes penningar,
slumsystern Edit i Körkarlen, Elisabet
Dohna och den lilla Dunungen.
Mildhet och styrka, svärmeri och
klokhet äro egenskaper som också utmärka
Selma Lagerlöfs diktning. Bredvid
Dunungen, den underbart lätt och graciöst
berättade novellen, stå i Osynliga länkar de
kraftiga fornåldersvisionerna Stenkumlet
och De fågelfria. Hon har lärt av så skilda
författare som Snorre Sturlason och H.
C. Andersen, Thomas Carlyle och
Zacharias Topelius. Man frapperas onekligen
av vad lion i den självbiografiska
uppsatsen I jättens fotspår säger om sin
släktskap med författaren till The French
Revolution: »Här vid läsningen av dessa
passionerade sidor, av dessa satser, som
utslungades med vulkanisk kraft, av detta
bildspråk, hämtat från världens fyra hörn,
av dessa uttalanden, myndiga och hotfulla
som hos bibelns profeter, erfor jag en
besynnerlig känsla av att inom mig äga
något besläktat.» Men man inser att det är
så. Hon faller gärna in i en vardagstrevlig
ton som synes höra hemma i Biedermeiers
tid, men hennes språk kan också få en
mejslad kraft erinrande om de isländska
sagorna. Av romantisk och borgerlig
läggning äro berättelser som En
herrgårdssägen och Charlotte Löwensköld, vilka
tilldraga sig under det tidiga
adertonhundratalet. Till en stramare typ höra Herr Ar-
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
