Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - James Clarence Mangan. En irländsk nationalskald. Av Erik Palmstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
James Clarence Mangan
Schiller, Uhland och Goethe m. fl. Det var
under den populära »pennypressens» och
na-tionalrörelsernas tid Mangan levde, och det
blev såsom balladdiktare, särskilt i den
nyskapade veckotidningen »Nation» i Dublin,
som han först blev mer allmänt känd och
hans sånger älskade. Ingen förstod så väl
som Mangan de melodier, vilka kunde
sjun-das till »The Harp of Erin», och den poetiska
alstringen av detta slag, liksom de nationella
kväden, Mangan frambringat, utgöra i själva
verket en grundval för såväl Synges
diktverk som Yeats’ tidigare poesi. Mangans
betydelse för Irland framträder i den mån man
varsnar hur han påverkat den litterära skola,
vilken utövat sådant avgörande inflytande
på händelseutvecklingen under de sista
årtiondenas irländska historia.
Jag har frågat åtskilliga irländare, vilka
av deras skalder som få anses bäst
representera den irländska folkkaraktären i det
förgångna och alltid fått samma svar:
Mangan och Synge. Den förre återspeglade en
helt annan sida därav än Synge. Den
burleska humorn och satiren, det Peer Gyntska,
som med vikingablodet vuxit sig fast på
Irland, saknas alldeles hos Mangan, som är
djupare, allvarligare och strävare, men når
tonfall av en gripande styrka och
högtidlighet. Det förflutna blickar fram mer än det
levande uti Mangans diktning, vari
historiska gestalter företrädesvis skymta. Själv
har Mangan i den underbara men ödsliga
dikten »The Homeless One» karakteriserat
sin egen musa som »a mountain stream»,
och något av skoglösa vidders röster höres
även i hans sånger. Tröstlösheten och det
karga i livet ha trängt in i hans verk.
»Salomo! Var är din prakt? Den har skingrats för
vind.
Babylon! Var är din makt? Den har skingrats för
vind
Snabbt som en skugga för sol. som en dröm av en
blind,
jordlivets bragder och härlighet skingras för vind.
Så sjunger han i en sång, vari han till slut
ser sin egen »blomkrans av sång, som just
bundits, bli kringströdd av vind.»
Den förtjusande lilla dikten om »Gaffer
färjkarl», som tog »the little people» över
strömmen och bara fick vissna löv till
betalning, visar emellertid, att Mangan även
förmådde tolka den lättvandrande och lekfulla
mystik, vilken utgör en sådan rik skatt hos
den irländska folkfantasin.
Mangan skrev en »Irish National Hymn»,
vilken han otvivelaktigt avsåg till
nationalsång, men folkinstinkten utvalde istället en
annan, vilken äger djupare rötter i dess eget
liv och klingar långt härligare, men på
samma gång innerligare, den nyssnämnda sången
om »Dark Rosaleen».
På gaeliska förekommer denna i flera
varianter under rubriken »Roisin Dubh» eller
»Rois Gheal Dubh», och den skrevs under
Drottning Elisabeths tid av en bard i Hugh
the Red 0’Donnells följe. Den anses på ett
allegoriskt sätt skildra dennes kärlek till
Irland och hans ansträngningar att
återupprätta öriket till den stolta ställning det intog
före de anglo-sachsiska inkräktarnas
erövring. Mangan använde detta material för
sin dikt, vilken skälver av lidelsefull
hängivenhet till »Dark Rosaleen», och med sina
ömsom veka, ömsom passionerade tonfall ger
den ett utomordentligt intryck i original.
Endast önskan att bredast möjliga publik i
Sverige måtte få intresse för Mangans
diktning har förmått mig till vågstycket att
försöka översätta sången.
Därvid stöter man emellertid på svårighet
redan vid det första ordet, ty »dark» på
engelska, vilket skulle betyda »mörk», »svart»,
motsvarar icke alldeles originalets mening.
Jag har rådgjort bl. a. med prof. Starkie i
Dublin och funnit, att det gammalsvenska
ordet »stolts» närmast uttrycker den
sinnesart och karaktär, man på gaeliska velat
få fram. Det bör kanske även förklaras, att
den första versens tal om vin från den
»kunglige påven» och om »Spaniens öl» äro
förtäckta uttryck för irländarnas hopp att
hövdingen O’Neill, vilken flytt till Rom, och
O’Donnel, som drivits i landsflykt till
Spanien, måtte lyckas bringa dem undsättning i
de strider, vilka försiggingo vid iöoo-talets
börj an.
631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
