Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Litterär samtidshistoria. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litterär sam tid s h is t or i a
grad göra propaganda för den litteratur han
så detaljerat behärskar men så illa förstår.
För att undvika något liknande har man
gått till en norsk essayist, den yngre
Kristian Elster, för att få en handledning i
detta lands överflödande rika och storvulna
moderna litteratur. Elster har också
förträffligt gått i land med sin uppgift. Han
tecknar med skärpa och klarhet de viktigaste
porträtten från åttiotalet fram till våra
dagar. Måhända skulle man kunnat begära en
något större utförlighet i behandlingen av de
verkligt stora författarna —■ Undset,
Hamsun, Kinck m. fl.; i stället kunde storheter
av Falkbergets rang med fördel ha
utelämnats. Å andra sidan ha vi just ifråga om våra
grannland behov av verkligt detaljerade
framställningar. Det är ju besynnerligt nog
så, att den lilla grupp människor i vårt land
som på allvar följer med den internationella
bokproduktionen betydligt mycket bättre
behärskar den franska litterära marknaden än
exempelvis den danska och norska. De
största norrmännen läsas ju allmänt även
hos oss. Men hur litet veta vi egentligen inte
om den moderna norska lyriken? Och hur
många av oss veta besked om hur livaktig
och originell den unga norska dramatiken
är? Jämför man antalet inhemska premiärer
i Norge och i Sverige, skall man göra
förbluffande erfarenheter. Det är nu att önska,
att någon kunnig essayist — varför inte
Sten Selander ? ■—- ger oss en personligt
hållen översikt över den unga dikten i
Danmark, som i vårt land nästan fullständigt
saknar läsare, och om vilken vi äga
kännedom egentligen endast genom krönikor i
denna tidskrift.
2.
Nyligen ha ytterligare ett par böcker om
utländsk litteratur utkommit. Med särskilt
spända förväntningar skär man upp
professor R. E. Zachrissons Modern engelsk
världsåskådning i litteraturens spegel, då
ämnet onekligen hör till de mera intressanta.
Det är ju från England vi f ått våra viktigaste
kulturella impulser under åtminstone de två
sista decennierna; en närmare granskning av
dessa andliga krafter har därför sitt givna
intresse. Emellertid kan man näppeligen utan
en känsla av verklig besvikelse ta del av
Zachrissons bok. Det är sant, att där finns
djupgående kunskaper och mycket goda
avsikter. Tyvärr är det betydligt sämre ställt
med författarens rent litterära talang. I
själva verket torde icke på mycket länge en
naivare kritisk bok ha sett dagen hos oss.
Essayerna äro med få undantag så illa
disponerade, så svagt sammanhållna och så
slarvigt stiliserade, att man bokstavligen studsar.
Men om sådant kan förlåtas hos en
framstående vetenskapsman, som på det
litteraturkritiska området är ren amatör och har
sin väsentliga livsgärning förlagd till helt
andra områden, så kan man ändå icke
stillatigande förbigå bokens övriga brister. Av
en man med professor Zachrissons
utomordentliga bildning kunde man förvisso begära
så pass mycken smak, att han icke
offentligt framlade sina mycket naiva funderingar
i diverse allmänna ämnen utan större
sammanhang med bokens tema. Med anledning
av Kiplings sång till den engelska flaggan
funderar Zachrisson: »Dylika kraftmättade
ord borde utgöra en maning för oss att låta
svenskheten komma till heders, vi som
alltsedan Tegnérs dagar varit villiga att utbyta
vårt nordiska kulturarv mot en fransk eller
amerikansk grynvälling, vare sig det gäller
danser, moder eller heminredning, vi som
knappast idas resa oss upp från festbordet
för att bringa fosterlandet lika mycket som
konungen vår hyllning.» Det är i denna för
Zachrissons bok mycket typiska utgjutelse
icke de stilistiska otympligheterna och de
formella felen man känner sig så ytterst illa
berörd av. Det är snarare den billiga
moralen, det lättvindiga mästrandet som
stöter. Dylika omotiverade utvikningar
vanställa flera av bokens bättre sidor. Vad är
det sålunda för en befängd idé att på tal
om Galsworthys angrepp på den
demokratiska tidsandan ge sig till att häckla vår
senaste skolreform? Och hur kan man som
typisk för en modern tid på allvar anföra
upsalastudentens lindrigt intelligenta ord till
sin professor: »Vet farbror vad målet för
studierna nu är? Jo, det är att skaffa sig
egen bil så fort som möjligt.»
Men även om man håller sig till det rent
sakliga i Zachrissons bok, blir man
betänksam. Det är dock ganska komprometterande
att som författaren räkna Galsworthy och
Paul Bourget till den moderna romanens
mästare, och en översättning som den
följande vittnar icke om större sinne för estetiska
kvaliteter:
693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
