Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Göteborgs Konstmuseum. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göteborgs Konstmuseum
la med sköna ting en viss nypa salt — jag
vågar ej säga råhet av fruktan att
missförstås — för att icke bli klemiga, alltför
utsökta eller söta, vilket tidigt kan
medföra sterilitet. Romdahl hör icke till dem
vilka röja tecken till feminisering — utan
är en kärnfrisk man. Han går i sitt
museum klädd i »spets» (icke krås eller
manschetter — men hund). Om detta
museitekniskt har betydelse undandrager sig
mitt omdöme. Men jag blev frapperad av
en situation däri just »spetsen» spelade
roll. I nedre våningen finns en fontän
överspunnen av murgröna, vars sorlande
vatten ger ett behagligt liv åt miljön. En
morgon, då jag sökte chefen, fann jag
honom betrakta sin »spets», när denne i
fontänens vatten släckte sin törst. »Se»,
sade han, »se så förtjusande vackert
hundens vita päls står mot den vita marmorn!»
Vad är väl konstmuseets egentliga
uppgift i allmännare be- ’
märkelse ? Är det att
lära folk data och
nomenklatur, stilar och
dylikt? Är det icke
snarare att öppna
ögonen för färgens och formens
skönhetsvärden och göra detta så att livet och
naturen utanför museets väggar bli fyllda
av lyckomöjligheter? Ty lycka är det, och
en sådan som inte kriser eller krascher
kunna spoliera, att i ofta nog alldagliga och
anspråkslösa företeelser finna rikligt stoff
till skönhetsnjutning.
Det kändes som en frisk vind när min
lärde ciceron, omgiven av konstens
dyrbarheter, gav utlopp åt sin glädje inför en
färgsammanställning alldeles utanför
ramen av de specialiteter ett museum
rymmer. Och jag tror att denna öppna
levande blick har betytt rätt mycket för honom
som ordnat Göteborgs konstmuseum och
att det lyckats honom att på ett klart
schema brodera en kostelig vävnad av
harmonier, med inslag av personliga fynd.
Då han därtill äger icke blott entusiasm
och stor fond av fackligt vetande men
också en frodig
vitalitet, tyckes mig
museets närmaste
framtid teckna sig ljus
och
förhoppningsfull.
Tipp vid Milles’ brunn.
IS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
