Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hur den svenska tändstickan blev en världsmakt. Av Börje Brilioth - Kartan. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Börje Brilioth
fältherretalang, som en av de mest
betydande och uppmärksammade maktfaktorer
i det internationella närings- och
finanslivet. Dess oöverträffade produkter och i
sitt slag enastående organisation har med
heder och glans burit Sveriges namn till
alla delar av jordklotet, och för varje god
svensk är det en glädje att se hur denna
mäktiga skapelse utgått från och är fast
länkad vid svensk jord och rotfäst i de
bästa svenska traditioner.
KARTAN
Av KARL ASPLUND
En skolflicka sitter och ritar
en karta med konstiga öar och hav.
Hon raspar med tusch och kritar
med hårda små kritor, som jämt går av.
Hon hänger på stolen med ryggen i kut,
och munnen plutar viktigt ut,
och pannan rynkas. Det är inte lätt
att rita Balkans karta rätt.
Men nu ligger Moréas flikiga land
som en brun och skrumpen trollpackshand,
och alla Cykladerna segla
på blåa hav, som spegla
en glans av en odysseisk sång
och en skinande sagas: "Det var en gång".
Kring namnen dröjer den sagans sken.
Men hon är inte riktigt viss
på stavningen: — Itaka ... Salamis . ..
. . . Parnassos . . . Delfi .. . Aten.
Så kommer det nya punkter och namn
ur bergens och blåa vikarnas famn
med nya och bistrare tonfall i:
Dardanellernas sund och Gallipoli.
Hon textar blott flitigt på.
Men hur det var skrev hon fel igen.
Hon hade ju skrivit Bel-gien.
och Belgrad skulle det stå.
En skolflickshjärna kan bli så trött
av alla de konstiga ränder,
som ritas som gränser och ritas i rött
av andra — och visare? — händer.
Hennes hand, som ett skärt litet rosenblad
är färdig med läxan och ritar glad
längst nere en ö, som slingrar
sig fri i det solblå havets famn
från Moréas trollpacksfingrar.
— "Så skönt att det inte var mera" .. .
Hon textar belåtet ett sista namn
— - på kärlekens ö — Cythera.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
