Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 / 57 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den nyaste byggnadskonsten. Av Ärland Noreen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varför man alltid måste följa med den s.
k. »utvecklingen», varmed ofta bara
menas att man tröttnat på en sak och vill
börja med något annat.

Freysinnets Paris: Hangar.

Om arkitekturen började utvecklas på
samma sätt som målarkonsten med ideligt
ombyte av -»ismer», vore detta en högst
allvarlig sak. Vad som i ena fallet endast
är en oskyldig förströelse kan, när det
gäller en monumentalare konstart, bli en
verklig kulturfara. En tavla hänger man
undan, när den inte passar en längre, men
en enda lättsinnigt utkastad skyskrapa kan
förstöra en stadsbild, som det tagit
århundraden att bygga upp, och ett enda
funktionalistiskt affärshus på en gammal
gata kan förstöra all den trevnad och
stämning som finnes där.

Detta är väl den egentliga faran med
funktionalismen, att den kanske icke
kommer att vilja begränsa sig till därför
lämpliga uppgifter och platser, och då
kommer den ofelbart i kollision med en del
andra starka intressen i vår tid.

Jämsides med samhällets
industrialisering och mekanisering och säkerligen som
en direkt reaktion däremot växer det fram
en allt starkare rörelse i kulturbevarande
syfte, som tager sig uttryck i hembygds-
och naturskyddsföreningar o. d. Denna
ofta något sentimentalt färgade riktning
ha vi bokstavligen fått för våra synders
skull, och den är intet enbart glädjande
fenomen. Det är ju i grund och botten
något djupt onaturligt i både naturskydd
och kulturminnesvård, som om natur och
kultur skulle vara något slags
museiföremål, vilka behöva skyddas och vårdas och
proppas i oss, i stället för att vara vår
naturliga livsluft. Snart finns det visst
varken natur eller kultur längre, bara
natur- och kulturminnesmärken —
monument över de döda!

Men — och det var dit jag ville komma
— allt detta är en direkt följd av den
pietetslöshet varmed det s. k. praktiska livets
krav ofta drivas igenom, och man skulle
spara in många dyrbara reservationer för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>