Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Kungagravarna i Ur. Av C. Leonard Woolley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. Leonard W o o 11 ey
Rekonstruktion av scenen fore begravningsoffret.
som vapen och kärl av lera eller metall,
har den kungliga graven formen av en
grävd grop med ungefär tio meters sida,
på vars botten gravkammaren ligger,
byggd av sten och tegel. Man finner
antingen en enda kammare byggd på detta
sätt, medan återstoden av gropen befinner
sig under bar himmel, eller också kunna
två eller tre gravkamrar upptaga hela
utrymmet. I båda fallen leder en i marken
utgrävd sluttande gång från jordytan ned
till gravens ingång. Gravkamrarna visa en
kunskap om arkitekturens principer som
är högt överraskande vid detta tidiga
skede ; över dörrarna välva sig bågar med
valvstenar av bränt tegel; i de tidigaste
bestå taken av kragstensvalv i
ohuggen kalksten och i de senare av
tegelvalv bildade av sammanhängande
ringbågar; meda.n i båda fallen valven sluta i
absider vilande på primitiva svicklar, vilka
runda av hörnen i den rektangulära
grundplanen. Kort sagt, alla de förnämsta
elementen i senare tiders arkitektur äro här
föregripna.
Högst oväntad var upptäckten att
dessa kungliga begravningar hade givit
anledning till människooffer i stor utsträckning.
Det finnes ingen antydan om dylika riter
i de funna texterna; ej heller ha i de
vanliga gravarna några fynd gjorts som
ange att en dylik praxis existerat eller levat
kvar; den tycks uteslutande ha varit
begränsad till kungliga personers
gravsättningar, och man kan misstänka att den
står i förbindelse med det i historiska
tidsåldrar fortlevande bruket att upphöja
sumeriska härskare till gudomligheter
redan under deras livstid. Konungen följdes
i graven av sin personliga uppvaktning, av
soldaterna och damerna vid sitt hov, och
eftersom dessa begravdes utan ens det
nödvändiga minimum av ägodelar, som
oför-änderligen påträffas i de allra fattigaste
gravar, är det tydligt att de icke
betraktades som individer utan som husgeråd. De
voro en del av det kungliga husgerådet i
alldeles samma grad som de föremål av
lera och trä, sten och metall, vilka
smyckade graven: genom deras närvaro sörjdes
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
