Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Henri Bergson. Av Alfred Mohn. Översättning från författarens manuskript av Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred Mohn
som i sällsynt grad besitter de bästa
egenskaperna hos det franska språket. »Tankens
kraft prydes här med poesiens bela behag.»
Denna stil är tillika beundransvärt
fantasifull, enastående rik på säregna och
träffsäkra bilder och liknelser, vilka dock aldrig
inkräkta på skärpan i tankegången.
Det finns emellertid ännu en bestämmelse
i Alfred Nobels testamente som denne
filosof uppfyller på ett glänsande sätt, nämligen
kravet på att det belönade verket skall gå i
idealistisk riktning. Hur vissa av de val,
som! Svenska Akademien träffat under årens
lopp, låtit sig förenas med denna tydliga
bestämmelse, torde förbliva det vördnadsvärda
och lärda samfundets hemlighet. Åtminstone
i förevarande fall sammanfaller dess beslut
likväl med testamentets både ande och
bokstav. Det råder nämligen icke något tvivel
om att icke Henri Bergson får betraktas
som en av de främsta representanter för
en idealistisk åskådning som vår tid äger.
Låt vara att innebörden av detta uttryck är
något svävande och svår att skarpt
definiera, så råder likväl, som Albert Thibaudet
med rätta betonar, från en viss synpunkt en
tydlig motsättning mellan idealismen och
materialismen, och all sannolikhet talar för
att Nobel begagnat orden i deras vedertagna
betydelse. Och om något kan kallas ett
obestridligt faktum, är det att Bergsons hela
verk utgör en förnekelse av materialismen
och att det icke finnes någon som uppbär
beteckningen idealist med större rätt än han.
*
Innan vi övergå till att tala om tänkaren
torde några ord om mannen själv vara på
sin plats. Personligheten och filosofen äro
för övrigt oskiljaktiga och flyta i viss mån
samman. Tänkarens liv rymmer knappast
några andra händelser än dem som stå i
samband med hans andliga utveckling.
Henri Bergson föddes i Paris 1859, och
bör alltså inom kort kunna fira sin
70-års-födelsedag. Uppfostrad i Lycéc Condorcet,
bland vars lärjungar märkes ett påfallande
stort antal sedermera berömda män, röjde
ban redan tidigt en ovanlig intelligens och
en brinnande iver i sina studier. Det kan
vara skäl att erinra om, att han i likhet med
Descartes utmärkte sig i lika grad både
inom de naturvetenskapliga och de
humanistiska facken. Vid knappt fyllda 18 år, 1877,
erövrade han sålunda vid concoitrs general.
en allmän tävlan mellan de bästa lärjungarna
vid Frankrikes samtliga högre läroverk, som
äger rum varje år, ett pris för lösningen
även matematisk uppgift, som sedermera
trycktes i en facktidskrift.
Det ligger därför icke något förvånande
i att han efter att ha avslutat sina
skolstudier står i valet och kvalet mellan
naturvetenskaperna och humaniora. Han bestämmer
sig dock till slut för den senare linjen och
söker inträde vid École normale supérieure,
som har till uppgift att utbilda lärare i alla
ämnen, för såväl läroverken som
universiteten. Efter att ha förvärvat graden som
agrégé de philosophie lämnar Bergson
denna läroanstalt 1881, men driver fortfarande
djupgående studier såväl i matematik som
naturvetenskap, särskilt biologi. Häri kan
sökas förklaringen till den vetenskapliga
stadga i förening med tankedjup och
litterär smak, som är ett utmärkande drag hos
lians filosofi.
Vid en ålder av 22 år är han alltså lärare
i filosofi vid lyceet i Angers, och två år
senare övertar han en liknande ställning vid
lyceet i Clermont-Ferrand, där ban
samtidigt snart också blir docent inom den
filosofiska fakulteten. Det är i denna stad som
ban skriver sin första bok, Essai sur les
données immédiates de la conscience, vilken
ban sedermera offentliggjorde och
försvarade som doktorsavhandling i Paris, 1889.
Redan året förut hade ban bosatt sig i
Frankrikes huvudstad. Han tjänstgjorde där
till en bör i an vid College Rollin, sedan vid
Lycée Henri IV. Är 1898 blir ban docent
vid École normale supérieure och utnämnes
två år senare till professor i filosofi vid
College de France, landets förnämsta
undervisningsanstalt. År 1901 kallas han till
ledamot av franska Institutet, inom Académie
des sciences morales et politiques, och gör
1914 sitt inträde i Franska Akademien.
*
Henri Bergsons filosofiska verk utgöres
huvudsakligen av tre arbeten, vilka
utkommit med i genomsnitt tio års mellanrum.
Först kommer det redan nämnda Essai
sur les données immédiates de la conscience,
1889, (Tiden och den fria viljan), i vilket
han företar en utredning av själslivets
betingelser, utmynnande i en teori för den
mänskliga friheten.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0121.html
