Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/’"rån Stockholms teatrar
alla händer överlägset. Herr Lars Hanson
gav uttryck åt ett stort och äkta lidande, och
hans filosofiske skomakare hade det rätta
underklassdraget. Också vaknandet till ett
nytt liv gjordes gripande. Sonen Elofs
in-bundenhet och dottern Ingrids — fröken
Anna Lindahls — lycka spelades förtjänstfullt
av de två framåtgående skådespelarna. Ett
särskilt nöje hade man av herr Ivan
Hed-qvists rörande framställning av den enbenta
fria fågeln gubben Boman med sin
livsfilosofi.
Både Pytia och visa barder siade
omgivna av dimmor som stego upp ur avgrunden.
Dessa vördnadsvärda personer hälsades ej
sällan med opassande löje av sådana, vilka,
som Nietzsche säger, fordrade
»förolämpande klarhet» och predikade ytlig rationalism.
Kanske, eller rättare jag tror nog, att
något av den heliga elden finnes i den
moln-stod som omger Pär Lagerkvist, men han
får ursäkta om man i tredje akten av hans
sista skådespel kommer alltför mycket att
tänka på evigheten.
Är Sällsamt mellanspel en osedlig pjäs?
Nej, en maskin kan ej vara osedlig. Det
fordras något till, något av själ, för att man
skall kunna kalla något osedligt. När
hjältinnan blir orolig och får samvetsförebråelser
för att hon ej gett sig helt åt sin under
kriget fallne unge fästman, så äro dessa
hennes känslor mänskliga’ och förklarliga, men
då hon för att försona hans ande utan
kärlek skänker sig i tur och ordning till en
hel del krigsinvalider, då är detta inhumant
och, förefaller det mig, tillgjort av
författaren. Så kommer hennes långa, över vår tid
räckande, först i nionde akten 1943 avslutade
erotiska via dolorosa.
Det är, får man väl säga, mer än
tillåt-ligt att på vår Dramatiska teater ge detta
stycke, som förklarats vara något av det
snillrikaste i nyare tider och genom vilket
Amerika träder in i den krets, där Euripides
och Shakespeare, Racine och Goethe, Ibsen
och Strindberg äro hittills åtminstone
ledande namn. Först i hela världen utanför U. S.
A. har Stockholms Dramatiska teater gett
Sällsamt mellanspel, så kallat därför att
författaren beslutat sig för att låta sina
figurer läsa upp avsidesreplikerna, som här fått
en ovanlig längd och helt och hållet skildra
vad vederbörande tänker, sedan han sagt vad
som han anser vara lämpligt att säga. Detta
Fot. Jan de Rteyere.
Ivan Hedqvist som Boman i
Ha n som fi c k leva om sitt liv.
har mig veterligt aldrig förut skett på
någon teater. Edvard Alkman har kommit med
det rådet att avsidesreplikerna i Sällsamt
mellanspel helt och hållet borde strykas.
Rådet förefaller mig gott. Såsom icke varande
teaterdirektör anser jag mig ha rätt att
utvidga rådet till, att de övriga replikerna
också strykas.
En teaterman från Budapest har nyligen
rest upp till Stockholm enkom för att se
denna märkliga långdram i nio akter. Här
äro vi långt ifrån det amerikanska sättet att
på små kort ge ett koncentrat av wisdom,
religion, philosophy, theosophy and all that.
Det är ingen nyhet, att det oäkta i romaner,
dramer, film, oäkta kärlek och oäkta oskuld
är det som särskilt tilltalar den »enkla sunda»
allmänheten. Här visar det sig, att även hos
den högre publiken ett större antal än jag
befarat ej endast satt kvar — det kan väl
strängt taget endast fordras av
teaterrecensenterna — utan tycktes ha andlig behållning,
om också kritiken i tidningarna var tämligen
snäv.
Stycket skildrar, hur hjältinnan, Nina
Leeds — fru Tora Teje —, som ovan nämn-
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
