Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ca ri G. Laurin
nius — är gift med en förmögen läkare —■
herr Edvin Adolphson — och lever efter
femton års äktenskap och fem års
förälskelse — dessa fem äro placerade i början på
perioden — ett komfortabelt liv. Hennes
något yngre syster Martha Culver — fru Dora
Söderberg — en ung modern kvinna, som
förstår att doktorn har den lilla burriga
intigheten mrs Marie-Louise Durham. —
Magda Holm — till älskarinna, blickar med rätt
förklarlig misslynthet genom sina
hornbåga-de goggles på detta förhållande. Den otrogna
makans husbonde, mr Durham — Rune
Carlsten — försedd med ett ovanligt
karakteristiskt tète de cocu, som en fransman skulle
säga, och för övrigt så tråkig och
bedra-gansvärd som endast den intelligente
skådespelaren kan göra en herre, inrusar plötsligt
i familjekretsen och meddelar, att han hittat
doktorns cigarrettetui under sin frus
huvudkudde. Constance, som är bästa vän med
Marie-Louise, säger, att det är hon som
tappat etuiet. Hon hade fått det av sin make
och hade kvällen förut suttit vid väninnans
säng och språkat. Hon har länge vetat om
sin mans förhållande men hör till de
moderna, man skulle nästan kunna säga
modernistiska fruar, som ej erfara den
antikverade känslan svartsjukan, som kommit så
mycket blod och salpetersyra att rinna.
En ungdomsbeundrare till Constance, mr
Bernhard Kersal — herr Hugo Björne — hade
kommit tillbaka från en vistelse i Japan med
oförändrade känslor för fru Constance. Hur
reagerade nu den moderna hustrun mot
honom? Jo, de blevo mycket goda vänner.
Sedan Constance genom att bli medhjälpare i
en modeaffär skaffat sig en storartad
ekonomisk ställning, betalar hon maken £ 1,000: —
i årspension för sig och barnet och
meddelar honom att hon fått lust att än en gång
mötas av verklig kärlek och att hon ämnar
göra en sex veckors biltur med mr Kersal.
Doktorn-maken blir perplex, då hon
avlägsnar sig i en mycket klädsam röd
automobilrock av skinn. Hon hade dock ej sagt den
trogne barndomsvännen något om sin avsikt.
Vi åskådare lämnades i ovisshet om — jag
åtminstone — hur hon verkligen skulle
göra. Stycket slutar med att maken
vänder sig till publiken och frågar: »Gjorde
Constance rätt?» Ett entusiastiskt
triumferande »ja» från en hel del damer, blev
svaret. Förmodligen trodde dessa, att Constance
ville göra mr Kersal grundligt lycklig, in-
nan han reste tillbaka till Japan, men mr
Kersal hade ej den riktiga maskulina
offensivkraften, och detta är väl på det erotiska
området egentligen den synd som aldrig kan
förlåtas, så jag undrar om hon fick vad hon
ville.
Kanske skulle författaren Somerset
Maug-ham, om man nyfiket frågade honom om de
två fingo varandra, svara: Ja, det har jag
mycket undrat på själv.
Stycket var i hög grad roande och
välgjort, fullt av verkliga kvickheter och även
av träffande sanningar.
De heligas samfund utgöres som bekant
av en procentuellt mycket ringa del av
befolkningssiffran. Det är ej heller en vidare
talrik del av samhället som utgöres av den
lilla societet, där man kan, om uttrycket till—
lätes, begagna sig av världens barns
härliga frihet. Spelet var ur alla synpukter
förträffligt, allt gick perfekt, alla typer voro
träffande. Läkaren — herr Edvin
Adolphson — var egoistisk, ologisk och egenkär
som endast en riktig herre kan vara det, ofch
dessutom stryktäck såsom endast herr Edvin
Adolphson kan spela denna egenskap. Hans
svärmor mrs Culver — fru Gucken
Cederborg — var ej nog lady, ja man behöver ej
tillhöra the nobility för det, men full av
vitalitet och dråplig i sin glada naiva livsvisdom.
Dora Söderberg gjorde en intelligent och
riktigt formad typ av den anglosachsiska
sanningssägande systern. Vännen mr Kersal
spelades av herr Björne, fin och snäll, just
som han skulle vara. Marie-Louise — Magda
Holm — gjorde ett förtjusande, egoistiskt,
fullkomligt otillräkneligt,
»temperaments-fullt», som hon själv sade, litet stycke av sin
roll.
Constance spelades av fru Brunius.
Gjorde hon Constance rätt ? Ja, kanske var hon
för evigt leende, men eljes förkroppsligar
hon i den vackra, storväxta, blonda, eleganta
damen allt som jag tror en modern kvinna
önskar finna hos en modern hustru. Mycket
glad och lagom. desillusionerad, praktiskt
men dyrbart klädd, med utmärkt smak. Hon
var ett par mil — icke engelska — över sin
make i alla avseenden. Och så slutligen med
föresatsen att om så påfordrades ge sig
helt. Hon blev dock allra bäst för damerna
innan hennes privata erotiska drama
utspelats, då hon var både tyglad och hänsynslös,
både ren och temperamentsfull.
Vi veta nu, att fru Brunius gjorde Con-
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
