Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om Goethes Faust. Av Olga Potthoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Goethes Faust
nuft. Gud går in på vadet, ty han vet,
att just det som Mefistofeles ironiserar,
nämligen Fausts evighetsaning, aldrig
’skall låta honom komma helt hort från
hans väsens ursprung. Det skall alltid
hos Faust finnas något som är oåtkomligt
för Mefistofeles, men detta måste i
kampen mot det onda växa till större
medvetenhet och styrka. Herren överlämnar
Faust lugnt i Mefistofeles våld, ty han vet:
Ein guter Mensch in seinem dunklen Drange
lst sich des rechten Weges wohl bevvusst.
Mefistofeles är ej en skuggfigur i
dramat, ej blott en bärare av en idé. Man
kan i Goethes bekantskapskrets påvisa de
levande förebilderna för denna livfullt
tecknade personlighet. Men lika säkert är
det, att Mefistofeles är en del av Goethe
själv; han torteras i sitt eget inre av
negativa makter, som hans starka positiva sida
ständigt måste vara på vakt emot.
Fausts inledningsmonolog är ett
förtvivlans domslut över ett förspillt livs
ofruktbara forskande, vilket ej fört ett
steg närmare det sökta, livets verkliga
mening. Allt han fått ut ur de fyra
fakulteternas visdom är blott ett trångt
insnörande i fastslagna lärosatser. Nu vill han
bryta sig lös, kasta av sig allt detta
förmultnade vetande och gripa fatt i livet
självt. Visserligen framställes Faust som
en gammal man, men inom honom
brinner dock all ungdomens otåliga glöd.
Fausts lidelsefulla veklagan hör till
dramats äldsta partier, i den utslungas den
unga skaldens eget titantrots. Den
fjättrade Prometevs skakar sina bojor,
sanningen måste hämtas till världen, men
fram till sanningen vill han ej nå på en
lång, mödosam väg, med ett slag skall den
vinnas. Faust frambesvärjer andarna,
vilka för honom skola uppenbara det
fördolda.
I den gamla sagan är Faust en
trollkarl: Türk påpekar, hur Goethe
fördjupar tanken, i det han tar upp Paracelsus
uppfattning *om den högre magien.
Enligt denna är magi liktydig med geni, den
som äger geni kan gå nya banor och
utföra verk som av andra dödliga anses
omöjliga. Att Faust tar sin tillflykt till
magien blir i dramat en symbol för det
moment i hans liv, då han kommer till
insikt om sin förmåga att ställa sig i
direkt förbindelse med det gudomliga. Det
sätt på vilket det magiska spelar in,
nämligen genom andarnas uppträdande, är i
den yttre formen hämtat från
Svedenborg. Människornas förhållande till
andevärlden är emellertid i Faust ett helt
annat än hos Svedenborg, där andarna
endast äro människor i en annan tillvaro,
med vilka de levande kunna umgås som
med sina likar. I Faust är det ej fråga
om de individuella andarna, utan om en
uppenbarelse av det hela, i vilket
individens begränsning är upphävd.
Faust vill förnimma alltets ande, vill
känna sin samhörighet med oändligheten,
men måste med förtvivlan inse det
förmätna däri. Inför det oändliga står
människan häpnande, tanken svindlar, hon
måste stå utanför som en passiv åskådare.
Samma kraft, som sammanhåller alltet,
som låter solsystem uppstå och förgås,
som alltid har funnits och alltid skall
finnas, lever emellertid i och ger liv åt den
lilla prick i världsalltet, som vi kalla vår
jord —• jordens ande skall Faust kunna
känna frändskap med, genom jordanden
skall han kunna föras fram till världsanden.
Faust frambesvärjer jordanden men
förkrossas även inför honom. Människan
har förverkat sin rätt till delaktighet i
naturens innersta liv. Genom sina sinnen
kan hon uppfatta de yttre företeelserna,
men har själv avskurit sin kontakt med
det som ligger bakom
sinnesförnimmelserna, med naturens själ. Jordanden är
det fullkomligt opersonliga, men
människan är en individ och måste ha rätt att
leva sitt individuella liv. Men liksom sin-
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
