Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om Goethes Faust. Av Olga Potthoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Goethes Faust
skymtar för Faust handlingen som det
fundamentala.
Men pudeln, som fått följa med in i
studerkammaren, morrar och stör
arbets-friden. Förvandlingen försiggår,
Mefistofeles, »pudlens kärna» framträder,
presenterande sig för Faust som
förnekandets ande. Han är kvick och lustig, får
folk att skratta, men ej att känna sig
glada. Det finns intet som han ej förlöjligar,
»hela detta klumpiga något som kallas
världen». Hade Mefistofeles uppträtt blott
som en grov hädare, hade det varit lätt att
bemöta honom, men det ständiga löjet gli-
der undan. Faust betecknar Mefistofeles’
nedrivningsarbete med orden: »Du kannst
im Grossen nichts vernichten und fängst
es nun im Kleinen an». Hur än
Mefistofeles förnekar, förlöjligar och motarbetar,
måste han dock erkänna, att han ej kan
hindra livets alltjämt fortsatta kretslopp.
Mefistofeles’ närvaro har åter försatt
Faust i hopplös förtvivlan. Av livet ser
han blott avigsidorna. Alla dess omsorger
smula sönder det hela och hindra
människan att leva efter de gudomliga
lagar hon känner inom sig och spårar i
naturen. Allt tycks vara till endast för att
sig for Faust.
Me fi s t ofe tes uppenbarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
