Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om Goethes Faust. Av Olga Potthoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Goethes Fa ^t s t
Margareta i domkyrkan.
strömmad av lycka över att äga »die
herr-liche Natur zum Königreich». Detta skulle
ej kunna vara Faust utan Goethe själv,
som under år av outtröttligt forskande
kommit naturens hemliga lagar på
spåren. Men kan ej Goethe låta Faust
intuitivt komma fram till samma innerliga
förhållande till naturen? Genom
förvandlingen i häxköket väcktes hans sinnliga jag
till intensivt, ungdomligt liv; därmed
vaknade ej blott de av ]Mefistofeles
underblåsta, låga lustarna, utan förmåga att
med alla sinnen öppna ta emot all livets
rikedom. Visserligen låter han sig ledas
av ^Mefistofeles, men reagerar samtidigt
inom sig mot den uppfattning av livet,
som denne vill påtvinga honom. I den
härliga hymnen bryter hans inre fram,
han vill i ett ögonblick av renhet och lycka
skaka av sig de ovärdiga bojorna, men
måste tyvärr alltför snart falla tillbaka i
sin nesliga bundenhet.
Den oundviklige är plötsligt där med
sitt grinande löje. Mefistofeles kalla
cynism gör Faust utom sig, hans heligaste
känslor bli i fräck hädelse dragna ner i
smuts. Med säker blick för de ömma
punkterna slår den grymme sina klor i
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
