Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner~ och noveller
sig frågan hur man skall förklara
kristendomens uppkomst och växt. Marin åtar sig
att besvara frågan. Han gör ett
tankexperiment: antar att det i Oskar II: s tid i
Småland levat en sektledare, lydande
namnet Anders Fredriksson, som enligt hans
anhängares uppgift blivit orättvist dömd till
döden och halshuggen. Ur denna ringa
händelse skulle, det medger Marin, i våra
dagar svårligen uppspira en världsreligion,
men för ett par tusen år sedan var sådant
mycket möjligt. Av en snöboll kan ibland
bli en lavin, utan att det är något särskilt
med snöbollen, säger Jägerstam.
Världshistorien är en Comedy of Errors, konstaterar
den lärde Marin. —
Alltsedan David Strauss och Renan har
det tett sig lockande att skriva Jesu livs
historia på profant manér. Profanast är utan
tvivel den levnadsskiss som gjorts av
löjtnant Jägerstam med Hjalmar Söderberg som
skrivkunnigt biträde. Den är emellertid så
periferisk, att det knappt faller en in att den
handlar om evangelisternas Jesus, utan man
läser den — med bevarat sinneslugn — som
en conte om någon judisk uppviglare med
samma namn. Den grovt världslige
löjtnanten-memoarförfattaren är en lustig men föga
sympatisk person. Vad sekreteraren
Söderberg beträffar, så har han nog gjort det
bästa möjliga av hans historier.
Sigfrid Siwertz är en filosofiskt
orienterad författare. Hans roman Jonas och
Draken handlar, i högre mening, om
Enheten och Mångfalden. Enheten är Uppsala,
det stilla studielivet, den osjälviska
forskningen som ser bort från världsliga
oväsentligheter : den är Vargen från Lahnasuando och
hans höga, frostiga filosofi. Mångfalden är
Stockholm, världslivet, den ekonomiska
kapplöpningen, den politiska virveln: den är det
kulturradikala Nya Morgonbladet, kallat
Draken.
Jonas, den akademiske mönstergossen,
vandrar sin förutbestämda, av examinas
milstolpar markerade väg mot professuren och
når mycket riktigt målet. Men ban förmår
till slut inte gå upp i vetenskapen som
munken i sina botövningar; ban sneglar åt
världen och en dag avfaller han och går i
Drakens tjänst. Den fattige akademikern tjusas
av rikedomen, skrivbordsmänniskan
imponeras av dem som nied ordets och penningens
makt styra samhället, redaktörer och
politiker, industrimän och bankirer. Jonas
börjar som kulturskribent, släpper sedan sin
intelligens lös i ledarespalten och blir
chefredaktör för bladet. Han tillhör som sagt
en ny generation; verdandisternas
trohjärtade åttiotalsrationalism och politiska
dogmatik tillhöra ett passerat stadium, och han
har ingen respekt för de hävdvunna
partiställningarna. Här går folk, som kallar sig
liberaler och högermän, på ömse sidor om en
ängsligt bevakad gräns och glor argt på
varandra av gammal vana. Jonas, som inte
varit med i det politiska rävspelet, vandrar i
sina ledare fram och tillbaka över denna
gräns som om den inte funnes till. Han är
en franctireur, som skjuter ihjäl slagord och
skär upp partiprogram. Han är en kritisk,
negativ natur, och här har han funnit en
uppgift som han är klippt och skuren för.
Det ligger realiteter bakom detta. Siwertz
skildrar, skulle man schematiskt kunna
uttrycka det, hur skriv- och tänkesättet
Zweigbergk ersattes av skriv- och tänkesättet
Segerstedt. Dessa två äro de mest betydande
politiska ledareskribenter vi haft i senare år.
De motsvaras i romanen av Mellquist och
Jonas. Motsvaras — ty någon nyckelroman
i exaktare mening är Jonas och Draken inte.
Bokens centrala parti handlar om
Draken. Det är naturligt i en nutida
samhällsskildring. Medan i gamla tiders samhällen
hovet eller folkförsamlingen eller teatern var
medelpunkten, är tidningen det nu. Alla ha
numera rösträtt, men tidningen är själva
samhällets röst. Det finns många som
förakta den, men ingen som är likgiltig för
dess dom. Den är tyrannen i nutidens ståt.
Den är också det moderna livet i dess
snabbaste rytm, dess aktuellaste tillspetsning, den
dör och födes på nytt varje dag. Den är
Draken. Med publicisten förhåller det sig
emellertid så att ban endast till en tid kan
hålla humöret uppe och var dag lägga av
den gamla människan som man lägger
undan ett läst tidningsnummer. Det gick
därför med Jonas som med hans företrädare i
Nya Morgonbladet, han förbrukades. Hans
ledare blevo mer och mer mekaniska
prestationer, han förde en underjordisk kamp med
ekonomiska intressenter, kompromissade och
förlorade aktningen för sig själv. Som en
bruten man återvände han till Uppsala och
ägnade den korta återstoden av sitt liv åt
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
