Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När »gubben Palm» var ung. Vandringsår och ungdomssvärmeri. Efter gamla brev av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
F. v. Dardel
Egron Lundgren G. W. Palm B. E. Fogelberg
F. von Dardel: Sve?iskarna i Rom på Café delle belle ar ti. 184.3.
Professor Gerard De Geer.
jag hoppas nu det bästa och beder nu min
goda tant att snart besvara detta brev, som nu
är det fjärde, sedan jag hade lyckan emottaga
den senaste skrivelsen från Tant och Josephine.»
Han inser, att »tants och Josephines tid varit
upptagen av angelägnare sysselsättning — eljes
är jag tämligen säker på det att jag för länge
(sedan) haft svar på mina brev. —
Ordningen fordrar nu att jag skall tala om
mig själv och mitt närvarande, helst undvek jag
det men måste däran.» Han har arbetat
mycket, ögonen bli starkare för varje år, och han
är »i detta fall» alldeles lugn för sin framtid.
Den framgång, han rönt i konstväg, har
överträffat hans djärvaste förhoppningar, han har
utställt i Milano, Venedig, Triest, Wien, Pest.
»Tidningarna hava ifrån dessa städer
utbasunat mitt rykte i alla fyra väderstrecken och
förvärvat mig ett rum bland konstnärer och gjort
mitt namn aktat och ärat — detta är vad jag
har att glädja mig av i främmande länder, då
man i Sverige kanske smädar mitt verk. Och
vad mina affärer beträffar hava de ej varit att
klaga över, ty inkomsterna hava överstigit
utgifterna, trots mina resor uti Italjen hava
kostat betydligt.» Under hela årets förlopp har
han utbetalat i svenskt mynt 1880 rdr och 32
skillingar riksgäld. »Flitigt måste man arbeta
och lycka skall man hava för att kunna
förtjäna dessa summor, i synnerhet här uti Italjen
som är så många artister.»
Det »gränslöst efterlängtade brev ...
av vilket jag väntade mitt ödes
bestämmelse», anländer äntligen i slutet av mars.
Till dess »ingen ro varken natt eller dag
— allt mitt lugn är förstört». Han har
knappast courage att öppna brevet, »som
nu skulle giva ljus åt mitt mörker — min
bestörtning var ej obetydlig, då jag vid
öppnandet saknade brev från Josephine».
I ett långt brev den 25 mars 1842
bemöter han nu med lugn huvudpunkterna
i tants skrivelse. Tror han sig om att
hemma kunna »leva och försörja familj»?
Ja, det har han all anledning att tro. Att
Josephine ej har någon förmögenhet är
honom dubbelt kärt, och hennes anhöriga
ämnar han ej ligga till last. Tants antydan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
