- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
192

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När »gubben Palm» var ung. Vandringsår och ungdomssvärmeri. Efter gamla brev av Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Georg Nordensvan

förhoppningar nämnde jag, som jag varit nog
dåraktig under många år underhålla, jag
erkänner mitt oförstånd att jag så länge närt hoppet
om en högre lycka än jag varit möjelig
förtjäna eller göra mig värdig, så mycket mer
dåraktig har jag varit som varken den älskade
eller hennes moder givit mig den ringaste
anledning eller gillat mina förhoppningar. Jag har
således ingenting att beklaga mig över i detta
fallet utan önskar Fru Schmidts dotter av allt
mitt hjärta all möjelig lycka och glädje i de
förbindelser, som hon nu mera ingått uti, och
nu hoppas jag att dessa mina hjärtligaste
önskningar av ödet bliva uppfyllda — och
underrättelser därom skall göra mig oändligt lycklig.

En anmärkning gör jag i högtärade Fruns
brev ännu, nämligen Fru Schmidts förmodan att
jag redan skulle hava upphört att tänka på
dess dotter kan jag heligt försäkra är ett
fullkomligt misstag, hade jag varit blott en
tiondedel så mycket i minnet hos den, som förskjutit
mig, hade säkert aldrig de händelser inträffat,
som förändrat mitt öde. Jag tackar Fru Schmidt
för dess välmenta önskningar för mig och min
framtids lycka, vill dock göra Fru Schmidt
uppmärksam på, att, ehuru det visserligen
ligger inom möjligheten är det dock inte troligt
att jag mer kommer att vända min håg till
något föremål — för övrigt är min framtids
öden fullkomligt beslöjade och beror helt och
hållet av slumpen. —

Nu, min bästa Fru Schmidt, önskar jag frun
och de sina ett lyckligt lev väl! med försäkran
om mitt hjärtligaste deltagande för alla edra
öden.

Med största högaktning får jag äran teckna

en tillgiven vän Gustaf Palm.»

*



Romanen har nått sitt slut.

Josephine har blivit förlovad och gift
med grosshandlar G. M. Sundelin.

Palm stannade i Rom ännu sju år
framåt, gjorde framsteg i sin konst och fick,
då han vistats utomlands i tio år, äntligen
akademiskt stipendium, som han innehade
två år. Egron Lundgren skildrar honom
1852 — något överraskande för den
som gjort hans bekantskap uteslutande
genom dessa hans brev — som »munter och
tokrolig och med eller utan kontanter
alltid content» och tillägger: »ett sådant
lynne är mera värt än att äga ett par mil
av Kalifornien.»

År 1851 anträdde han sin länge
hägrande orientresa men kom ej längre än till
Messina, där han på ett hotell blev
bestulen på alla sina tillhörigheter, både kläder
och målargrejor. Det enda, tjuven lämnat
kvar, var reskassan, som låg
undanstop-pad i en byrålåda. Den bestulne förlorade
emellertid lusten att fortsätta österut, han
återvände till Rom, for via Barcelona till
Paris och återsåg Stockholm 1852 efter
att i sexton år ha levat i södern.

Han återsåg sina f. d. älsklingar, blev
vän i huset i Josephines hem och gifte sig
1856 med Eva Sandberg, dotter till den
avlidne målaren och akademidirektören
Johan Gustaf Sandberg.

192

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free