Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stonewall Jackson. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
par inledande försök att bringa Pope på
fall hade inte lyckats; ett i bästa fall
långsamt tillbakavisande mot Richmond
föreföll oundvikligt. Men Lee och Jackson,
som inte förfärades av några
styrkeförhållanden, hade en vacker dag ett
förtroligt samtal vid ett möte i det fria.
Överläkaren på Jacksons kår, dr McGuire, som
råkade passera förbi, såg med häpnad den
stillsamme Jackson gestikulera och till och
med draga upp linjer i sanden med sin
stövel. Lee sågs därefter långsamt nicka
bifall, och doktorn förstod genast att
någonting alldeles särskilt var i görningen.
Samma kväll började Jackson förberedelserna
till sin mest berömda marsch.
Mot ett mål känt av honom själv och
Lee, men eljest av ingen, bröt han med
hela sin kår upp i den tidigaste gryningen
nästa dag; — Stonewall, brukade hans
soldater sedermera säga, marscherade
alltid i gryningen utom när han bröt upp
kvällen innan. Det var nära hälften av
Lees styrka han hade med sig, några och
tjugotusen man; sin kosa ställde han
västerut, parallellt med floden på dolda
vägar och med sin vän J. E. B. Stuarts
kavalleri som en sky omkring sig. Över det
uppståndna tomrummet bredde Lee ut den
kår han hade kvar och fortsatte lugnt att
amusera Pope med sina kanoner. Jackson
hade befallt att allt bagage skulle
kvarlämnas; en hjord oxar drevs med som
proviant; för övrigt fick man leva på
omogen säd och gröna äpplen längs
vägen. Många av hans officerare medförde
i sina sadelpåsar som vägkost endast en
handfull skorpor och en strut salt. Allt
soldaterna hade att bära utom sina paltor
och sin beväpning inskränkte sig till en
bleckkanna här ooh var samt ett antal
stekpannor per regemente, burna med
skai-ten nerstuckna i gevärsmynningarna.
Ingen anade vart det bar hän — kanske till
the Valley, kanske till Washington —;
men humöret var ypperligt hos alla, ty
det var tydligt att ett företag i Stonewalls
bästa stil var i gång. Jackson red som
vanligt tyst, — hopsjunken och med
mössskärmen över ögonen, försänkt i
meditationer. Kolonnen genomvadade övre
Rap-pahannock, drog genom byarna Orleans
och Salem, fortsatte i nordlig riktning till
långt ut på natten och fick slutligen göra
halt i trakten av White Plains. Uttröttade
föllo soldaterna i sömn på sina platser;
men efter ett par timmar väcktes de åter,
när dagningen ännu låg grå, och satte sig
halvsovande i gång på nytt. Deras väg
svängde nu österut, ringlade uppför
Bull-Run-<bergen och fram genom ett pass
kallat Thoroughfare Gap. När Jacksons folk
vid middagstiden från dessa höjder
blickade necl över ett fridfullt
augustilandskap framför sig, insågo de alla vad det
rörde sig om: de befunno sig nu ett gott
stycke bakom Popes högra flank, och
vägen rakt fram skar denne frejdige
proklamationsförfattares kommunikationer med
Washington. All trötthet var med ens
bortblåst: genom den långa
högsommardagen drogo de oförtrutet framåt, brända
av stark sol och svepta i ett kontinuerligt
moln av damm. Mot kvällen red Jackson
till kolonnens spets och såg sina trupper
draga förbi, i det han komplimenterade
sina officerare till manskapets goda
kondition och till de väl anslutna leden.
Efterhand som divisionerna kommo upp —
först Ewells, därpå Jacksons egen, nu
förd av Taliaferro, därpå A. P. Hills —
och männen fingo syn på den välkända
figuren vid vägkanten, beredde de sig att
hylla honom med sedvanliga tjut och
vilda acklamationer; men Jackson böjde
avböjande handen: bakåt fortplantades
an-maningar: »Inget skrik, pojkar; yankees
kan höra oss!» och soldaterna nöjde sig
med att svinga sina hattar i tyst salut.
Jackson kunde känna sig belåten med allt:
det hela hade åtminstone ännu så länge
gått utmärkt, och inga tecken tydde på att
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
